En tro kan inte ha en absolut sanning
Kristendomen är en religion. Precis som alla andra religioner.
Efter att ha vuxit upp som kristen, blivit både döpt och konfirmerad, gått på kristna skolor och varit aktiv i Svenska Kyrkan har jag nästan blivit blind för omvärlden. Det tog mig flera år att våga ifrågasätta det jag trodde på och nu inser jag hur många kristna kan uppvisa näst intill sektliknande egenskaper.
När jag var yngre önskade jag att omvända alla mina vänner. Jag bad nästan varje kväll för att min närmaste tjejkompis skulle bli kristen, precis som jag. Det önskade jag även för min systers skull. Nu inser jag att det är helt absurt. För att dra det till sin spets ville jag rädda mina nära och kära från att deras själar ska försvinna in i ovisshet efter döden. Genom att bli kristen och övertyga mig själv och andra om att Bibeln är en helig skrift, skulle vi få evigt liv i himlen. (Var det nu är nånstans)
Allt jag hade i huvudet var döden. Begreppet "här och nu" kändes ju knappast relevant som nyfrälst.
En gång hörde jag att alla psykiska problem i världen beror på rädslan döden. Och hur jag än vänder och vrider på det påståendet verkar det faktiskt vara så i de allra flesta fall. För finns det någonting mer skrämmande än att försvinna för evigt? Evigheten är så svindlande och abstrakt att det lätt kan utlösa panikångest. Precis som tanken på att rymden aldrig tar slut.
Jag tror numera att religion fungerar som ett slags drog. En bedövning för själslig ångest. Den fungerar dessutom som en livsstil. I en religion finns andra människor som tror och tänker som du och man sugs in i en trygghet. En trygghet som inger en känsla av att man inte är ensam här i världen. Men vi är alla ensamma och vi dör ensamma.
Nuförtiden bor jag väldigt nära Rikets Sal, en av de många lokaler där Jehovas vittnen samlas regelbundet. De brukar alltid se så glada ut när de går på sina möten och delar ut broschyrer till förbipasserande. Men bara en så enkel detalj som att hela byggnaden saknar fönster, utöver glaset i entrédörrarna, bekräftar det faktum att Jehovas vittnen är ett ytterst slutet sällskap. Ett exempel på en religion som förblindar de utövande från omvärlden och slukar alla i en gemenskap man inte kan ta sig ur, utan att förlora allt.
Det kommer antagligen inte som en nyhet att Jehovas vittnen i mångas ögon framstår som en sekt. Men jag anser även att många kristna församlingar inte är så långt ifrån sekter som man kan tro.
När jag mentalt ställer mig utanför den kristna övertygelse jag tidigare levt i, ser jag tecken
på hur aktiva och övertygade kristna beter sig som om Jesus vore en sektledare. En ledare vars ord du inte får tvivla på. Vissa upprepar namnet Jesus som om det vore ett heligt mantra, vilket belönas med god karma för det antal gånger du har det på dina läppar. Jag vet också flera som sagt att: "Jesus är det vackraste namn som finns." Själv kände jag mig dum när jag innerst inne inte tyckt så. Det kändes som om jag hade mycket kvar att jobba på för att övertyga mig själv om att det jag kände inom mig var fel. Lite som när huvudpersonen i George Orwells 1984 till slut smälter in det faktum att två plus två måste bli fem.Bibeln är ett annat exempel som många troende inte vågar ifrågasätta. Nu menar jag kritiskt ifrågasätta, och inte subjektivt diskutera med inställningen: "Finns det några oklarheter beror det antagligen på att versen är symbolisk och måste ha en djupare innebörd som ingen kan förstå." Biblen är inget rättvist historiskt dokument. Det är en samling texter från spridda områden av många olika människor som levde för flera tusen år sedan. Ett potpurri av allt möjligt, som dessutom genomgått x antal censurer och ändringar genom historiens lopp. Jag kan inte längre tro fullt och fast på att det är böckernas bok som bär svaret på världens alla mysterier.
Vad du själv än tror så måste du alltid våga ifrågasätta. En tro är ingen absolut sanning. Då hade det ju inte varit en tro.
Idag dog mina surdegar
Idag hällde jag i tystnad ut all surdegskultur som jag tagit hand om i över ett halvårs tid. Fintrådiga tussar av vitt mögel hade börjat växa på insidan mina glasburkar och lukten som kom ur degarna var kvav och konstig. Jag förstod då att det var över.
Surdegsbagaren Sébastien Boudet som sommarpratade i P1, berättade hur han alltid bakar som om han vore nyförälskad. En princip som gäller oavsett om han känner sig arg, ledsen eller upprörd. Bröden skall alltid bakas med villkorslös kärlek. Punkt. Dessvärre klarade jag inte av att ge mina surdegar varken uppmärksamhet eller kärlek när jag själv inte var i form. Under den gångna veckan tog jag därför omedvetet livet av dem.
Kanske var det menat så för att jag ska börja om från början, med ett nytt och fräscht mjöl och nya krafter. Med min nya erfarenhet att surdegar dör om jag slutar bry mig, kanske jag i fortsättningen blir snällare mot dem? Kanske rent av snällare mot mig själv?
Granskar kritiskt omvärldens avfall
Det slår mig hur jobbigt mitt liv kommer att bli om jag fortsätter att tänka och bry mig om så mycket. Hela tiden går det runt i huvudet på mig om hur lite folk tänker och hur sorgligt det är med all lättja och okunskap i världen. Senast igår blev jag djupt upprörd över hur våra grannar slänger blandade sopor och krossat porslin i glasåtervinningen i det gemensamma soprummet. Full av adrenalin skrev jag en stor lapp med röd spritpenna att bland annat mjölkpaket INTE sorteras som ofärgat glas. För att förstärka mina känslor i budskapet ritade jag dessutom till en dödskalle med korsade benkotor i bakgrunden.Men vad hjälper det?
Överallt, på varenda miljöstation, finns det någon lat jävel som dumpar av diverse skrot som gamla skrivbord och trasiga TV-apparater. Vem ska plocka undan efter dem? Vem ska stå och plocka ut glödlamporna som hamnar i återvinningen? Och om det nu finns dem som jobbar med att rensa i skräpet så undrar jag varifrån den resursen kommer från och hur den finansieras?
Kan inte bara folk börja fatta att man inte spolar ner mediciner i toaletten och matolja i vasken? Var nånstans gick det snett? Är folk dumma eller bara lata, eller ännu värre: både och?
Olivolja är ändå väldigt överskattat
Det slår mig hur de flesta verkar tycka att olivoljan är så fantastisk. Att den är oumbärlig i all matlagning. Men det tycker inte jag. Olivoljan tål inte särskilt höga temperaturer och smaksätter allt du blandar den med. Den är dyr och går verkligen inte att ersätta det hederliga svenska smöret med. Om man resolut måste steka i olja är det faktiskt väldigt mycket bättre på alla sätt att välja raps.
Igår gjorde jag en sås som krävde fem deciliter olivolja(!) med sardeller och vitlök i. Det lät så otroligt gott. Men ärligt talat, när jag verkligen tänker efter så hade det varit väldigt mycket godare med en kall sås med gräddfil eller creme fraiche för att komplettera min matvetesallad och ricottagratäng. Speceillt efter att jag av den höga dosen vitlök och olja mådde dåligt resten av kvällen.
Olivoljan är nog i själva verket en symbol för god matlagning. Till det solvarma Italien och Bo Hagströms idyll där alla är glada, äter god mat och tar rejäla klunkar rödvin i den lätta sommarbrisen... Speciellt nu när vårt eget sommarväder verkar utebli? I dessa regnskyar hoppas jag stilla på att måsskiten på fönstret försvinner bort, vilket den nu nästan har gjort.
Olivoljan är med andra ord väldigt mycket mer än en simpel ingrediens. Den är ett slags statement. En liten markör för status i köket. Olivolja är utan tvekan mycket aptitligt att ringla över en hemmagjord pizza eller en fräsch caprese. Däremot ställer jag mig skeptisk till hur mycket man använder det i själva matlagningen. Som bas i soppor och såser. När övergår oljan till att vara ett hypat och trendigt medelhavspåfund från att faktiskt bära upp smaken i det du lagar?
Alltirama på nätet!
Har för övrigt varit på Alltirama väldigt många gånger för att rama in tavlor och jag kan säga att de är väldigt duktiga på det dem gör. Marielouise som driver stället ser direkt vilken ram som passar till vad och bara i lägenheten har jag sex olika konstverk som har ramats in där.
Nu ska jag sätta mig och måla vidare på min gigantiska akvarell/gouache-bild för att kunna åka till Alltirama snart igen. Ska bli deras första kund direkt efter semesterstängningen nu i juli...
Kolla in: www.alltirama.se
Koncentrationen på topp under hearing med VGR
LOREEEEEEEEEENNN!!!!!
Jag har just kollat eurovision med farmor faster och kusin och föräldrar syster och katt. Mjao . dammit. jag borde inte dricka rödvin för att släcka törsten i hettan. jag håller mig vaken för tt inte spy upp innan jag ska sova. wow wow wiwao. Jävlar vilken kväll! Fuck vad roligt jag haft! Min kusin Louise dansar bäst i hela världen och min faster är så cool att klockorna stannar. För att inte nämna farmor! Denna kvinna är helt fantastisk! WOW. VÄRMEN I VARDAGSrumm et är OUT of CONTROL!!!
Dagens outfit (varje blogg måste ha minst en)
Solglasögon från ICA MAXI, top från LEVIS, shorts från G-STAR och armband från ICON.
29 grader i vårt mansion, en orange måne och kall cider på bordet
Hur jag än sitter, står eller ligger blir jag varm. Jag duschar kallt, lägger mig platt på golvet... försöker in i det sista svalka mig på något sätt. Men samtidigt bara älskar jag att det äntligen är sommar igen! Har just kommit hem från en, vad jag trodde skulle vara grillfest, som snarare var en stillsam middag med vackra chalmersstudentskor. Lätt uttråkad tog jag med mig cidern som blev över i kylen tog hem igen och startar upp min egen lilla fest. Nu sitter jag med en skön mix i öronen och sippar på det sista av det Black Lime som finns kvar.
Mjausi Bausi
Nu är jag ÄNTLIGEN klar med hemsidan till Lasse på Backen... MUSIKIMARKARYD.SE! Check it out!Jag kommer nu ha världens fetaste hemsida i min portfolio. Jag försöker i alla fall övertala mig själv detta för jag har hållit på med den här fördömda lilla hemsidan i flera månader nu. När man inte håller sina egna deadlines, vad gör man då? Jo, man bara fortsätter och fortsätter tills man är nöjd. Och när man inte har någon som sätter stopp? Ja, då får man kämpa på tills man själv blir nöjd. Problemet, eller lärdomarna, kommer ju längs vägen. Så ju längre jag drar ut på arbetet, desto mer lär jag mig och blir sugen på att implementera.
BAJSKORV.
JAG ÄR SÅ JÄVLA JOBBIG MOT MIG SJÄLV!
Anyway, hemsidan är klar. Nu får jag binda mina händer så jag inte gör mer på den. Knowing when to stop. Typ.
Rättvisa skipad och jag fick mitt välförtjänta VG
Idag upptäckte jag att det verkligen lönar sig att ifrågasätta. Jag kunde bara inte förstå vad som brast när betyget på min designuppgift i skolan endast fick ett G. Jag gick själv igenom kriterierna om och om igen och tyckte att det inte stämde. Därefter skrev jag ett långt, välformulerat mail till respektive kursansvariga, tre lärare för att vara exakt och bad dem se över betyget.
Jag fick ett mail att de skulle titta på det. Sedan var det bara tystnad. Och tiden gick...
Efter veckor utan svar tänkte jag att det nog är bäst att knacka på någon dörr och fråga vad som händer. Men då råkade jag av en slump se att betyget magiskt hade höjts till ett VG. Äntligen! Motivationen kommer tillbaka och jag känner att det är så värt att granska sina insatser. Wow. Rättvisan är skipad!
Hos frisören
Fantatsiskt motiverad för att skriva hemtenta
Mina bästa look genom tiderna
Vi mötte katten IGEN!
En galet god hamburgermiddag
Idag testade jag för första gången att baka eget hamburgerbröd. Det blev hur bra och hur gott som helst! Men inte nog med det. DET ÄR SÅ BILLIGT!Jag och Alex satt och åt våra hemgjorda hamburgare (mina vegetariska förstås -tro inget annat!) när vi frågade oss själva huruvida vi sparat pengar eller inte på att baka bröden själva. Vi antog detta. Men när middagen var över tänkte jag för en gångs skull även bevisa det.
Så jag satte mig ner i köket med miniräknare, kvitton, måttomvandlare, recept, penna och papper. Och ja. Det blev otroligt mycket billigare.
Arton ljuvliga hamburgerbröd för knappt fjorton kronor. FJORTON KRONOR!
Eftersom vi inte orkade mer än två burgare vardera, har vi nu resterande bröd i frysen. Så till nästa supergoda hamburgermiddag är det bara att ta fram och tina. Seriöst, jag trodde studentlivet skulle bli hårt, men icke. Goda middagar med massa näring och självtillfredsställelse.
Nu kan man officiellt gilla Odd House
Mitt hjärta brinner för den lilla blom- och inredningsbutiken Odd House, som jag hjälpt med hemsida och foto under två års tid. Igår kväll laddade jag upp mina senaste foton på deras nyskapade Facebook-sida, som ni så gärna får gå in och "gilla" här: Odd House
I bild syns Annika och Camilla,
de störtsköna tjejerna som driver butiken och alltid välkomnar sina kunder med nybryggt kaffe och goa skratt.
Casillero del Diablo
Äntligen ett gott rödvin! Efter dagens tjatiga gruppmöte i skolan, missade bussar och ont i ryggen känner jag mig värd ett riktigt gott glas rödvin. Och det har jag fått. Så nu sjunker jag ner i vår mysiga soffa, lyssnar på go musik och avnjuter den fina smaken till en het snackmix från Estrella.
Tre bröd på en dag
Här har det bakats! Resultatet blev tre rågsurdegsbröd: I botten en grov variant med russin, skållat rågkross, solrosfrön och linfrön. Brödet i mitten har samma innehåll, dock utan russin, med en vikt på 1,2 kg. Överst ligger mitt absoluta favoritbröd på råg och havre. Hur gott och saftigt som helst! Till och med handduken det ligger lindat i blir fuktig.Jag tog just tre skivor med smör på och jag undrar om bröd ändå inte är det godaste som finns... Rekommenderar även en skiva ost på och med sällskap av en kopp nybryggt te eller kaffe. En oslagbar kombination att ge sig själv energi på. Mera råg i ryggen everyone!
Röd, kletig och helt oemotståndlig körsbärspaj
Pajen är för övrigt direkt inspirerad av den som serverades i serien Twin Peaks. Och liksom agent Cooper, bör denna paj avnjutas med en god kopp kaffe. Svart såklart.
Här är receptet jag testade från Allt om Mat:
Pajdeg
5 dl vetemjöl
0,5 dl strösocker
200 g smör
0,5 dl vatten
Fyllning
1 burk körsbär, 680 g
2,5 dl strösocker
4 msk maizena majsstärkelse
1 krm bittermandelolja
2 tsk pressad citron
30 g smör
Tillagning
1. Finfördela smöret i mjölet och sockret i matberedare eller med fingertopparna till en smulig massa. Tillsätt vattnet och kör eller arbeta snabbt ihop en deg.
2. Tryck ut degen ca 2/3 av degen i en form med löstagbar kant, 24-26 cm i diameter. Ställ kallt. Kavla mellan plastfolie ut resten av degen till ett lock. Lägg det kallt.
3. Sätt ugnen på 225°.
4. Häll lagen från körsbären, ca 3 dl, i en kastrull. Tillsätt socker och majsstärkelse. Låt koka ihop till en klar och tjock kräm under omrörning. Ta kastrullen från värmen och tillsätt bittermandel, citronsaft, smör och körsbären. Låt svalna.
5. Gör hål i pajdegslocket med en äppelurkärnare. Spara de små rundlarna till dekoration.
6. Häll fyllningen i pajskalet. Lägg på locket och jämna till vid kanten. Lägg på de små rundlarna.
7. Grädda på nedersta falsen i ugnen 10 min, sänk temperaturen till 175° och grädda ytterligare 40 min. Flytta upp pajen de sista 5 minuterna om den verkar alltför blek.
8. Servera pajen ljummen med romgrädde, lättvispad grädde eller vaniljglass.