miss783

Nu finns mitt exjobb online: När kameran inte räcker till

Skrev i våras en kandidatuppsats om retusch och bildmanipulation, där jag intervjuade ett antal retuschörer runtom i världen. Om du inte har något annat för dig, får du gärna ta en titt på:
 
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/33989/1/gupea_2077_33989_1.pdf

Dagens workshop gick ut på att göra en videoprototyp

Efter en lång dag i skolan lyckades min grupp åstadkomma en film om Herkules äventyr:
 

10 000 timmar

För att bli riktigt bra på någonting måste man spendera minst 10 000 timmar på det. I alla fall enligt en föreläsare vi hade i veckan. Jag funderar bara på hur man tar sig den tiden... 10 000 timmar. Det är mycket och tiden tycks hela tiden bara försvinna.
 
 

Samförstånd

Det finns ju faktiskt dem som också börjat förstå hur världen hänger ihop. Idag kände jag samförstånd och det kändes bra.

Hyckleri!

Bara för att det finns gratis kaffe på skolan betyder det inte att det är bra. Är det inte ekologiskt och fairtrade så kan det lika gärna vara. 
 
Jag tycker det är hyckleri att sitta och diskutera miljöengagemang när man inte ens har en aning om hur ens lunch är producerad, och sen springa och fylla på sin kopp med kaffe som knappt anses drickbart.

Ett lyckligt ögonblick på Skype

 

Skolstart

Jag har åter igen satt mig ner vid skolbänken. Faktiskt ganska bokstavligt talat. På masterprogrammet som jag läser är vi så få (runt fyrtio pers) att vi får plats i ett vanligt litet klassrum. Ett sånt där lysrörsbelyst rum där det finns analoga klockor som styrs av radiovågor, bänkar gjorda av spånskiva uppiffade med något slags träfanér och låga, hårda stolar som kräver en rak hållning. Annars får man ont i ryggen och ja, det har jag nu.
 
Efter en dag med massor av information om lånekort och kursinnehåll, så sitter jag nu helt snurrig i soffan eftersom jag inte lyckats sova mer än runt tre, fyra timmar natten innan. Har hällt upp ett glas rödvin och har filat mina fötter. Alltså, när tog man hand om sina fötter sist? Jag har i alla fall aldrig i hela mitt liv någonsin ägt en fotfil. Fick dock ett infall idag, eftersom mamma en gång sa att jag har en så kallad "fotvalk". Antagligen efter mina milslånga promenader i trasiga tygskor. Hur som helst, så sitter jag nu djupt nersjunken i soffan med fötterna instoppade i ett par hotelltofflor från Stockholm.