Äntligen har alla härliga konstköpare fått sin konst levererad och upphängd på väggen. Vernissagen är över och jag har nu plockat bort färgtuberna och skrubbat bort fläckarna på golvet. Utöver detta blev min två meter långa beställning klar igår kväll! Wow, jag är så stolt! Och aningen generad. För mycket beröm får mig nästan att bli lite obekväm.

Japp. En kall japp på morgonen och en termos med grönt te. Ute är solen orange och luften kall. Vi sitter i skolan och har det mysigt i grupp 9. Alex, Christoffer, Johan och jag.

Följande är ett utdrag av ett mailutskick från 2008, några veckor före nationella provet i Matte C:

"Jag hoppas att ni inte har panik inför provet utan tänker att OM man gör så gott man kan, så kan man inte kräva mer av sig själv...men det är få framgångar som nås utan hårt arbete!"

-Anna Engström 
(inhoppande mattelärare som räddade mig och mitt betyg i sista stund)

Skin On The Night med M83. -För tillfället min favoritlåt. Dessutom musik som jag kommer förknippa den här hösten med. När jag åkte hem från min kompis Andrea idag märkte jag att jag frös om fötterna. Det är första gången jag känner det i år. Kylan kröp in genom tyget.

Den, till synes, slumpmässigt valda bilden jag infogat till vänster är inspiration jag utgått från till min två meter långa tavla. En tavla jag hoppas färdigställa snarast möjligt. Får lite dåligt samvete att jag inte kan måla snabbare, men har förstått att min konst är någonting som måste växa fram för att bli bra. Först när tavlan har målats om i omgångar bildar alla lager ett djup som inte går att få vid ett första försök. Utöver detta torkar oljefärg långsamt. Skynda långsamt helt enkelt!

Med tanke på att jag somnade sent igår, gick upp tidigt i morse, varit igång hela dagen och är både sur och allmänt stressad, borde det naturliga att göra nu att hoppa ner i sängen. Men nej, jag får för mig att måla. Och när jag känner att det jag målar blir bra, ja, då är det bara att fortsätta tills inspirationen tar slut igen. Som i natt.