miss783

Frankrike är mer än bara ost, sex och demonstrationer

Om du inte redan har hört talats om det så är Tecktonik, förkortat TCK, en ny dansstil från Frankrike som spridit sig från YouTube till hela världen.

Det började med electromusik i Paris södra förorter som var lite halvskum att dansa till, vilket resulterade i att några kreativa fransoser kom på ett helt nytt sätt att röra sig på och började göra sexiga moves med armarna. Eftersom det såg sjukt coolt ut blev dansstilen givetvis kopierad och alla som är något i Paris har sin egen twist på dansen. På gatorna tar de med sig musiken i en fet bärbar stereo och battlar på gatorna eller dansar för att helt enkelt sprida rörelsen vidare och inspirera andra.

Tecktonik har med tiden mer eller mindre utvecklats till en livsstil. Du kan till och med skaffa en Tecktonikfrisyr! Något gay men funkar på vissa. Typ fransmän.

En vän till mig beskrev i ett helt annat sammanhang landet Frankrike med tre ord som ost, sex och demonstrationer. Ända sedan franska revolutionen tycks förortena få ryck varje gång något politiskt beslut fattas och bränner bilar.

-Nu dansar alla Tecktonik.


Snart kanske man kan använda Tecktonik som ett representativt ord för Frankrike?

I filmen som jag bäddat in tar en engelsman en vetenskaplig titt på denna dans och ställer sig frågan huruvida rörelsen skulle kunna komma till Strobrittanien.

Jag hoppas att detta blogginlägg kan vara likt en mainmetod i Java, och starta upp detta electroäventyr även här.

-Je crois c'est possible!


Hur mår du?






























-Morfin

長崎は今日も雨だった / 逆鱗 -Yeee!


Obehagligt kan vara vackert

Efter att ha sett Lars von Triers hatade och hyllade Antichrist inser jag hur något obehagligt inte alltid är det samma som någonting fult. I IMDB's föräldraguide uppfyller filmen 10 av 10 Violence & Gore, 10 av 10 Sex & Nudity och häpnandsväckande 11 av 10 i kategorin Frightening/Intense Scenes. Likväl är fotot otroligt vackert i sina stunder. Filmen är likt en konstnärlig mardröm. En perfekt filmatisering av vad ångest egentligen är.

 

Av en ren slump råkade jag hitta bilden ovan som stärker mina tankar om vackert obehag. Den är tagen utav fotografen James Cooper, som har tagit en hel del andra bilder, minst lika intressanta.


Intressant är just ett bra ord för konst, film såväl som fotografi. När man övergår från att bli provocerad till att vara nyfiken öppnar sig en ny värld och konst blir då någonting som tillför, snarare än att väcka arga känslor. Konst är som indirekta frågor där man själv får vara med och spinna vidare. Eller känslor som man får ta del av att känna. Liksom litteratur tillför också konst en djupare förståelse för mänskligheten, våra känslor och funderingar. Det är ett sätt att förmedla utan omvägen via orden.

 

När man inser detta lär man sig att förstå andra.


Varför jag inte tycker om Chalmers

Varje gång jag varit på Chalmers kommer jag hem med en klump i magen. En äcklig eftersmak. Bittert. Allt luktar utspilld Pripps Blå, det är alltid lika tråkigt och tristessen följer dessvärre alltid med mig hem. Chalmers är en sådan obehaglig plats att vara på. Jag bara tänker på hur jag fryser medan jag rör mig mellan tomma glasflaskor på marken. Eller hur jag med skräckblandad förtjusning lyssnar på Göteborgsband som har sina mellansnack på engelska. Eller hur jag försöker lista ut vad som går att dricka i baren och sedan försöka få i mig innehållet utav det jag köpt. Efter ett tag smakar allt ändå bara kolsyra och alkohol, så det spelar oftast ingen roll. Inte för att glömma alla salongsberusade killar som undrar vad jag heter och vad jag läser egentligen.

Jag har länge tyckt att Chalmers är en plats där jag blir illa till mods. Chalmers som jag definierat en serie tegelhus med obefintlig estetik i Johannebergsområdet. Men det slår mig hur det egentligen är ansamligen chalmerister som är det värsta. Det känns som det är stället för de som saknar intresse i andra människor, inte bryr sig om hur de ser ut i spegeln eller helt enkelt lider utav Aspergers syndrom. Man får liksom inte glömma bort att duscha på fem dagar bara för att man har en tenta! Eller glömma bort att använda deodorant och klippa håret mer än en gång om året. Kanske klippa naglarna någon gång då och då? Långa naglar får mig att rysa.

Trots att en examen från Chalmers sägs göra världens skillnad kan det ändå vara bra att tänka på den yttre presentationen av sig själv. Det blir liksom lite svårt att skaffa jobb om man fullkomligt struntar i hur man upplevs av omvärlden. Då är ju den där ingenjörstiteln helt bortkastad. Ingen vill väl sitta och jobba bredvid någon som inte kan sköta sin hygien? Trots femmor i alla ämnen och ett brinnande intresse för allt man tar sig an.

Näe alla chalmerister... vad är det med er? Jag blir så trött på dessa tråkiga fester, pluggandet, övertiden i skolan... alltihop. Just nu vill jag bara hälla en spann med något frätande som sliter bort alla töntiga märken på skolgården. Särskilt A-sektionens.

The IT-girl mot världen

Jag har egentligen aldrig förstått mig på web comics. Eller serier överhuvudtaget. Fastnade dock för den här bilden. Påminner lite om mig själv i klassrummet på LM Engströms Gymnasium. Lätt undernärd, hatisk och allmänt besviken på världen.

"I don't wanna go there mrs Torrance!" Var mitt ironiska mantra nu när jag skulle börja på systemvetarprogrammet. IT ännu en gång. Ja, vad håller jag på med?

Det slår mig dock hur alla verkade... normala?

En klass full med fullständigt normala människor. Cheap Monday jeans. Converse. Intetsägande tröjor. Vanliga frisyrer. Medellängd. Sju personer vid namn Johan.

Ironiskt nog har min laptop fått lite dampryck och jag har ingen dator. I skrivande stund sitter jag vid en pretentiös MacBook Pro som är lika snygg som den är korkad. Det bär emot!

Så fort min egen dator är tillbaka från supporten ska jag skriva några riktigt långa inlägg på begäran(!)

Efter fyra dagar på universitetet känns det... helt ok. Mrs Torrance, I might as well enjoy going! Har man förväntningar på minusnivå kan man inte annat än att bli positivt överraskad...