Sociala medier utgör den perfekta kanalen att exponera sin önskvärda persona i. Med mer eller mindre kontroll att styra exakt vilken bild av sig själv som ska visas upp och genom maximerad exponering öppnas möjligheten och idén om att styra andras uppfattningar om vem man är.

 

Egot är i totalt centrum. Googlar du dig själv?

 

Att bläddra igenom en persons privata bilder på Facebook är ett voyeuristiskt tidsfördriv. Du sätts alltid i relation vad du ser och inte sällan lämnar Facebook sinnet med en bitter eftersmak. Det är ångesttriggande. 

 

 

Jag frågade nyligen mig själv varför jag sminkar mig. Det var en oerhört berättigad fråga då jag anser det näst intill onödigt att sminka mig om jag vet att jag inte kommer att gå ut någonstans. Därför gör jag det uppenbarligen inte för min egen skull. Så för vem gör jag det? Efter närmare eftertanke är det en idé om att jag blir betraktad och bedömd utav alla som ser mig och därför anstränger jag mig för att uppnå ett normstyrt ideal för att känna att jag duger. För duger gör jag inte i denna värld utan smink.

 

"In a culture that emphasizes physical beauty for
women of all ages, it is not surprising that this focus on
the outward body would lend itself to various internal
psychological concerns in the lives of women (e.g.,
body dissatisfaction, low self-esteem, depression, and
eating disorders)"

(Grippo & Hill 2008)

 

That spells: P-A-T-R-I-A-R-C-H-Y

Laws yes!

 

Konversation med pappa:

-Jag känner mig ful.

-Det är du inte!

-Åh vad bra. Tack, nu känns det genast bra igen!

 

Gina Dirawi via Twitter:

"Miljontals tjejer kan inte gå ut osminkade för de känner sig fula. Var själv så tills jag insåg att Mitt syfte på jorden inte är att vara söt"

 

Referens (av akademisk vana)

Grippo, K. P., & Hill, M. S. (2008). Self-objectification, habitual body monitoring, and body dissatisfaction in older European American women: Exploring age and feminism as moderators. Body Image, 5(2), 173-182.