Solglasögon från ICA MAXI, top från LEVIS, shorts från G-STAR och armband från ICON.

miss783 har fått nog. Och nu sätter jag punkt. De tråkiga människor som varken ger glädje eller energi kan hålla sig för sig själva. Jag är minst sagt lite fed up på att ta en huvudvärkstablett efter varje gång jag umgåtts med så kallade vänner som bara gör mig uttråkad.

När man har så tråkigt att man tittar på klockan flera gånger om, ja, då kan man kanske fråga sig om varför man umgås som vänner. Vad får vi ut av varandra egentligen? När min längtan efter att få sitta vid min dator istället och lyssna på musik är tusen gånger starkare än att prata skit över ännu en kopp te har jag börjat inse att kompisrelationer kan suga musten ur en minst lika mycket som en hemtenta. Om inte värre.

Som en mycket insiktsfull kvinna sa till mig en gång: man ska gå dit glädje och kärlek finns. Livet är för kort för att vara svår och du lever nu, så passa på att ha roligt! Nu ska jag ut med mina kantiga solglasögon och chilla med min underbara mamma.

Hur jag än sitter, står eller ligger blir jag varm. Jag duschar kallt, lägger mig platt på golvet... försöker in i det sista svalka mig på något sätt. Men samtidigt bara älskar jag att det äntligen är sommar igen! Har just kommit hem från en, vad jag trodde skulle vara grillfest, som snarare var en stillsam middag med vackra chalmersstudentskor. Lätt uttråkad tog jag med mig cidern som blev över i kylen tog hem igen och startar upp min egen lilla fest. Nu sitter jag med en skön mix i öronen och sippar på det sista av det Black Lime som finns kvar.

Nu är jag ÄNTLIGEN klar med hemsidan till Lasse på Backen... MUSIKIMARKARYD.SE! Check it out!

Jag kommer nu ha världens fetaste hemsida i min portfolio. Jag försöker i alla fall övertala mig själv detta för jag har hållit på med den här fördömda lilla hemsidan i flera månader nu. När man inte håller sina egna deadlines, vad gör man då? Jo, man bara fortsätter och fortsätter tills man är nöjd. Och när man inte har någon som sätter stopp? Ja, då får man kämpa på tills man själv blir nöjd. Problemet, eller lärdomarna, kommer ju längs vägen. Så ju längre jag drar ut på arbetet, desto mer lär jag mig och blir sugen på att implementera.

BAJSKORV.

JAG ÄR SÅ JÄVLA JOBBIG MOT MIG SJÄLV!

Anyway, hemsidan är klar. Nu får jag binda mina händer så jag inte gör mer på den. Knowing when to stop. Typ.

Idag upptäckte jag att det verkligen lönar sig att ifrågasätta. Jag kunde bara inte förstå vad som brast när betyget på min designuppgift i skolan endast fick ett G. Jag gick själv igenom kriterierna om och om igen och tyckte att det inte stämde. Därefter skrev jag ett långt, välformulerat mail till respektive kursansvariga, tre lärare för att vara exakt och bad dem se över betyget.

Det här ska tydligen se väldigt coolt ut i 3D. Det är dock inte vad jag håller på med, utan har under ett par dagars tid letat runt Google Images efter en passande modell att skissa av till min akvarell. Här är bilden jag slutligen fastnade för. Det krävde sökorden: retro porn.

JAG HAR OLJEFÄRG PÅ: Hela kroppen. Mina jeans. Strömbrytaren. Datorn. Handfatet. Och så även golvet, samt på mina nya hörlurar...

I flera dagar har jag kämpat med Alexander på tavlan, tills jag till slut bad om en ny pose och kladdade över alltihop och började om från början. Fredrik blev bra på fem minuter. Hur kan det vara så? Och då skrev jag ändå ut två bilder på Alex som jag skissade av, mätte vinklarna på och kalkylerade.

Men jag ger inte upp! Alla prima är ett jävla helvete som jag tänker ta mig igenom. Vått i vått. Skrapa bort. Måla på igen. Torka av med terpentin. Måla igen. Och så vips var klockan visst över ett på natten... VART TOG TIDEN VÄGEN?! Konsten är antingen väldigt rolig, eller så är jag bara hög på ångorna från terpentinet. Who knows.

Två riktigt fina människor. Min pojkvän Alexander och hans enäggstvilling Fredrik. Dessa två håller jag för närvarande på att gestalta i min senaste oljemålning. Det är klurigt då jag aldrig tidigare lyckats måla män. Likväl så tror jag det kommer bli en av mina bästa tavlor hittills...

Här är ett nygammalt alster i silverram. En bit av en tavla jag aldrig blev nöjd med. Jag satt på golvet och fick nog efter att ha målat till och från på tavlan sen två år tillbaka. Den förbannade träramen som var skev och disharmonin i bilden som gjorde att jag nästan övervägde att slänga alltihop. Men då tog jag istället och rev ut fisken -som jag faktiskt tyckte blev bra, klippte till den lite i kanterna och lämnade in för inramning. Det här blev resultatet:

Här sitter jag helt full av god mat och lyssnar på Nicki Minaj. Idag blev det vitlöksfrästa tomater och portabellasvamp med ugnsrostade potatisklyftor och bearnaisesås. Och så en Pinot Noir till det. Lever fortfarande det hårda studentlivet.

Många tankar har farit i mitt huvud det senaste. Har inte lyckats fånga någon särskild och utveckla i skrift. Det jag tänker på generellt är:

• Problemen med naturgas
• Individens chanslöshet mot storföretag
• Girigheten som ledde till finanskrisen (gubbar som går på herrklubbar och snortar kokain i N.Y.)
• Vilka godisar jag kan plocka utan gelatin (vattenmeloner! sega fiskar! colanappar!)
• Antalet provsprängningar av atombomber i världen (dryga tvåtusen)
• Laxodlingar och hur dem påverkar miljön (laxen är ett hungrigt rovdjur - ej hållbar utveckling)
• Blyförgiftat delfinkött som säljs i Japan som tonfisk
• Drogernas resa -våldet, människorna och de slutliga pundarna i mitt område
• Inhumana hanteringen av gäss för att få fram gåslever (du vill inte veta)

och slutligen

• Vad kan jag göra?

Jag sitter i soffan och låtsas vara Bräckes svar på Erin Brokovich. Men insikt efter insikt tynger ner mig som maten i min mage. När jag på bussen idag hörde en (extremt bösig) man skrika i telefon åt någon att HON ÄR EN JÄVLA KOSSA, HON ÄR SÅ JÄVLA FUL ATT JAG KAN SPY PÅ HENNE. Och sen något i stil med att DU SKA FÅ ÄTA GRUS. JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DIG OCH SLÄNGER DU PÅ LUREN SÅ KOMMER DU FÅ ÅNGRA DIG JÄVLIGT MYCKET, så tänkte jag orden: We're all doomed.

Ärligt talat så är det kanske inte så mycket man kan göra åt världsproblemen. Jag talade på telefon med Jonathan, en kompis som pluggar matematiska programmet på Chalmers, om hans tankegångar kring ämnet. Olyckligt nog så hävdar han att individuella ansträngingar inte kan förändra någonting. Och det är klart. Det räcker att ta en tur runt Nordstan för att inse att antalet stackars obildade människor är för många. De skiter fullständigt i om maten de äter är etisk eller inte. Och även om de hade tänkt tanken så skulle de antagligen ändå inte köpa etiskt för det är alldeles för dyrt. Ekologiska varor kräver prioriteringar eller en fet plånbok. De flesta saknar båda delar.

 

Slutligen handlar ändå allting om pengar. Alla problem jag har funderat på det senaste. Det är så enkelt. Finns det efterfrågan, så finns det alldeles säkert ett utbud. Och där är det verkliga problemet. Men pengar är överlevnad och alla måste göra vad vi kan för att överleva. Även om det handlar om att sälja knark.

 

Däremot om efterfrågan minskar och försvinner, lär utbudet följa samma väg, vilket betyder att det finns en chans för förbättring. Så börja ta ansvar för vad du lägger dina pengar på. När vi lever i ett samhälle där så mycket serveras på fat, tycker jag att man kan lägga den tiden det krävs för att börja ta reda på saker och ting. Du styr världen med din plånbok.