Jag gick runt i tankar om olika sätt att klä sig när en kvinna plötsligt säger något till mig. Min initiala tanke var att hon skulle fråga om vägen, men hon gav mig bara ett ihopvikt blad med bilder på ett tecknat leende par på en äng bland älgar och stora pumpor. Ännu ett budskap från Jehovas Vittnen. Jag hann knappt uppfatta vad som hände innan jag såg kvinnan och hennes kollega fortsätta färden mot någon dörr att knacka på. Ironiskt nog gick jag förbi dem utanför Svenska Kyrkan. När jag sedan såg dem på håll var det uppenbart att de var Jehovas. Kjollängden slår nämligen aldrig fel. Alltid ordentligt nedanför knäna.