miss783

Uppvaknandet och insikten av en mardröm

Häromdagen vaknade jag med att jag satte andan i halsen, helt dränkt av svett med fuktiga lakan skrynklade mot kroppen. Jag hade just haft min värsta mardröm hittills. Det var massa hemska saker som hände, men det hemskaste av allt var att i min dröm blev min mamma kvinhuggen till döds av ett liten flicka. Jag kunde dessutom få en inblick i detta barns sinne och hon hade en sjuk surrealistisk mix av otäcka bilder i huvudet. Jag var helt utom mig och min mammas väninna höll mig i handen och sa: "Ingen kunde få mig att skratta såsom din mamma". Jag blev så ledsen när jag tänkte på allt roligt min mamma hade haft framför sig i livet. Alla hennes idéer om att sälja handmålat porslin till att gå på glada middagar och umgås med alla hennes vänner.

Lite senare i drömmen ser jag min mamma som ett spöke. Hon tar mig i händerna och vi dansar vals på golvet. Detta utspelade sig i huset där mammas väninna brukade bo. Jag märkte att det inte krävdes någon styrka att förflytta sig på golvet. Men dansen avbröts plötsligt av att mamma sprang fram och slog på den fläckiga tapetserade väggen och skrek hur smutsigt det var i huset. Jag blev åter igen helt förtvivlad och ledsen för att hon stod utom all makt att göra någonting.

Det första jag tänkte på när jag vaknade var hur jag ville ringa mamma och bara höra hennes röst. Att hon levde och mådde bra. Fast ringa halv sju på morgonen hade varit lite konstigt. Jag tänkte då istället på att jag kanske skulle skriva ett långt mail till henne där jag förklarar hur mycket jag tycker om henne. Men när jag hade vaknat till lite mer och min puls hade sjunkit en aning slog det mig plötsligt att det är nu min mamma borde förverkliga sina drömmar. Mamma har under hela livet haft tusen olika idéer och har brunnit för varenda en av dem, men aldrig vågat ta det där steget som innebär att man måste ta en risk. Just där brukar hon backa och vända spår. Efter min mardröm insåg jag att det mönstret nu ska brytas. En sådan talang som min mamma får bara inte gå till spillo. Ingen annans heller för den delen.

När man bara lever en gång är det väl bara ta och satsa? Det är väl i så fall värt risken att inse att det inte fungerade istället för att aldrig ha tagit chansen? Jag tänker på hur meningslöst det kändes i min mardröm när jag tänkte på att min mamma hade det som krävdes men aldrig hann göra någonting av det. Säljare in i själen, med en god smak och ett gott humör. Vad kan gå fel? Jag kan inte låta bli att skriva det här för världen att läsa, för min mamma är en helt fantastisk människa och ni som känner henne bör alla hjälpas åt att ge henne en knuff i rätt riktning. En knuff att våga satsa på sina drömmar.

Comments
Postat av: m

2012-01-21 @ 08:14:37
Postat av: moderen

Älskade lilla Cia! Nu fick jag faktiskt tårar i ögonen. Är det någon som är fantastisk så är det du! Jag är den stoltaste av stolta mammor. Du har helt rätt i att man måste våga och ta risker. Jag tar åt mig av det du säger ska du veta. Från och med nu ska drömmarna få en chans och jag ska försöka bli lite modigare. KRAAAAAM!

2012-01-21 @ 08:20:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback