När jag såg Kick-Ass på bio fick jag en känsla av att ha snortat kokain, kysst mitt livs kärlek, åkt en superhäftig berg-och-dalbana och varit på raveparty. Jag kunde inte sluta le. Min kropp fick en psykisk cocktail av endorfiner, spetsat med adrenalin som gick rätt ut i blodet. Filmen fullkomligt bedövade mig med lycka. För en stund glömde jag bort allt annat. Det var jag och Kick-Ass. Kick-ass och jag. Och från den stunden så älskar jag superhjältar.