Det slår mig hur jobbigt mitt liv kommer att bli om jag fortsätter att tänka och bry mig om så mycket. Hela tiden går det runt i huvudet på mig om hur lite folk tänker och hur sorgligt det är med all lättja och okunskap i världen. Senast igår blev jag djupt upprörd över hur våra grannar slänger blandade sopor och krossat porslin i glasåtervinningen i det gemensamma soprummet. Full av adrenalin skrev jag en stor lapp med röd spritpenna att bland annat mjölkpaket INTE sorteras som ofärgat glas. För att förstärka mina känslor i budskapet ritade jag dessutom till en dödskalle med korsade benkotor i bakgrunden.

 

Överallt, på varenda miljöstation, finns det någon lat jävel som dumpar av diverse skrot som gamla skrivbord och trasiga TV-apparater. Vem ska plocka undan efter dem? Vem ska stå och plocka ut glödlamporna som hamnar i återvinningen? Och om det nu finns dem som jobbar med att rensa i skräpet så undrar jag varifrån den resursen kommer från och hur den finansieras?

 

Kan inte bara folk börja fatta att man inte spolar ner mediciner i toaletten och matolja i vasken? Var nånstans gick det snett? Är folk dumma eller bara lata, eller ännu värre: både och?