Om du inte redan har hört talats om det så är Tecktonik, förkortat TCK, en ny dansstil från Frankrike som spridit sig från YouTube till hela världen.

Det började med electromusik i Paris södra förorter som var lite halvskum att dansa till, vilket resulterade i att några kreativa fransoser kom på ett helt nytt sätt att röra sig på och började göra sexiga moves med armarna. Eftersom det såg sjukt coolt ut blev dansstilen givetvis kopierad och alla som är något i Paris har sin egen twist på dansen. På gatorna tar de med sig musiken i en fet bärbar stereo och battlar på gatorna eller dansar för att helt enkelt sprida rörelsen vidare och inspirera andra.

Tecktonik har med tiden mer eller mindre utvecklats till en livsstil. Du kan till och med skaffa en Tecktonikfrisyr! Något gay men funkar på vissa. Typ fransmän.

En vän till mig beskrev i ett helt annat sammanhang landet Frankrike med tre ord som ost, sex och demonstrationer. Ända sedan franska revolutionen tycks förortena få ryck varje gång något politiskt beslut fattas och bränner bilar.

-Nu dansar alla Tecktonik.

Snart kanske man kan använda Tecktonik som ett representativt ord för Frankrike?

I filmen som jag bäddat in tar en engelsman en vetenskaplig titt på denna dans och ställer sig frågan huruvida rörelsen skulle kunna komma till Strobrittanien.

Jag hoppas att detta blogginlägg kan vara likt en mainmetod i Java, och starta upp detta electroäventyr även här.

-Je crois c'est possible!

Efter att ha sett Lars von Triers hatade och hyllade Antichrist inser jag hur något obehagligt inte alltid är det samma som någonting fult. I IMDB's föräldraguide uppfyller filmen 10 av 10 Violence & Gore, 10 av 10 Sex & Nudity och häpnandsväckande 11 av 10 i kategorin Frightening/Intense Scenes. Likväl är fotot otroligt vackert i sina stunder. Filmen är likt en konstnärlig mardröm. En perfekt filmatisering av vad ångest egentligen är.

 

Av en ren slump råkade jag hitta bilden ovan som stärker mina tankar om vackert obehag. Den är tagen utav fotografen James Cooper, som har tagit en hel del andra bilder, minst lika intressanta.

Intressant är just ett bra ord för konst, film såväl som fotografi. När man övergår från att bli provocerad till att vara nyfiken öppnar sig en ny värld och konst blir då någonting som tillför, snarare än att väcka arga känslor. Konst är som indirekta frågor där man själv får vara med och spinna vidare. Eller känslor som man får ta del av att känna. Liksom litteratur tillför också konst en djupare förståelse för mänskligheten, våra känslor och funderingar. Det är ett sätt att förmedla utan omvägen via orden.

 

När man inser detta lär man sig att förstå andra.

Jag har egentligen aldrig förstått mig på web comics. Eller serier överhuvudtaget. Fastnade dock för den här bilden. Påminner lite om mig själv i klassrummet på LM Engströms Gymnasium. Lätt undernärd, hatisk och allmänt besviken på världen.

"I don't wanna go there mrs Torrance!" Var mitt ironiska mantra nu när jag skulle börja på systemvetarprogrammet. IT ännu en gång. Ja, vad håller jag på med?

Det slår mig dock hur alla verkade... normala?

En klass full med fullständigt normala människor. Cheap Monday jeans. Converse. Intetsägande tröjor. Vanliga frisyrer. Medellängd. Sju personer vid namn Johan.

Ironiskt nog har min laptop fått lite dampryck och jag har ingen dator. I skrivande stund sitter jag vid en pretentiös MacBook Pro som är lika snygg som den är korkad. Det bär emot!

Så fort min egen dator är tillbaka från supporten ska jag skriva några riktigt långa inlägg på begäran(!)

Efter fyra dagar på universitetet känns det... helt ok. Mrs Torrance, I might as well enjoy going! Har man förväntningar på minusnivå kan man inte annat än att bli positivt överraskad...