miss783

Jupiter och jorden

Insåg när jag följde min vän Therese till bussen att den där röda ljuspunkten i syd är Jupiter. Jag kände mig lite pirrig, precis som när jag såg kometen Hale-Bopp med kikare för fösta gången när jag var sju år. Sen insåg jag (precis som alltid) att jag inte kan förmå mig att förstå hur stor Jupiter är. Bara i den där fläcken där det stormar får det plats tre och ett halvt jordklot. Senare kontrade sambon med hur stor solen är i jämförelse. Allt är ju relativt.
 
I dag för övrigt, kommenterade en rökande norrlänning att jag fått "trädgårdsfeber" när han såg mig stå med jordiga handskar i föräldrarnas rabatt. Det är sommartid nu och jag vilar sinnet medan jag gräver gropar i jorden för att sätta ner plantor. Det är fascinerande att se till synes döda växter återuppstå ur jorden. Knopparna på körsbärsträden är små sprängladdningar som vill detonera före påsk.
 
I en trädgård känns ens existens inte lika meningslös och jag kan släppa tanken på hur försvinnande liten jag är i jämförelse med allt annat.

Giftig media och önskan att visa vem man är i sociala medier

Sociala medier utgör den perfekta kanalen att exponera sin önskvärda persona i. Med mer eller mindre kontroll att styra exakt vilken bild av sig själv som ska visas upp och genom maximerad exponering öppnas möjligheten och idén om att styra andras uppfattningar om vem man är.
 
Egot är i totalt centrum. Googlar du dig själv?
 
Att bläddra igenom en persons privata bilder på Facebook är ett voyeuristiskt tidsfördriv. Du sätts alltid i relation vad du ser och inte sällan lämnar Facebook sinnet med en bitter eftersmak. Det är ångesttriggande. 
 
Smink
 
Jag frågade nyligen mig själv varför jag sminkar mig. Det var en oerhört berättigad fråga då jag anser det näst intill onödigt att sminka mig om jag vet att jag inte kommer att gå ut någonstans. Därför gör jag det uppenbarligen inte för min egen skull. Så för vem gör jag det? Efter närmare eftertanke är det en idé om att jag blir betraktad och bedömd utav alla som ser mig och därför anstränger jag mig för att uppnå ett normstyrt ideal för att känna att jag duger. För duger gör jag inte i denna värld utan smink.
 
HABITUAL BODY MONITORING
 

"In a culture that emphasizes physical beauty for
women of all ages, it is not surprising that this focus on
the outward body would lend itself to various internal
psychological concerns in the lives of women (e.g.,
body dissatisfaction, low self-esteem, depression, and
eating disorders)"

(Grippo & Hill 2008)

 

That spells: P-A-T-R-I-A-R-C-H-Y

Laws yes!

 

Konversation med pappa:

-Jag känner mig ful.

-Det är du inte!

-Åh vad bra. Tack, nu känns det genast bra igen!

 

Gina Dirawi via Twitter:

"Miljontals tjejer kan inte gå ut osminkade för de känner sig fula. Var själv så tills jag insåg att Mitt syfte på jorden inte är att vara söt"

 


Referens (av akademisk vana)

Grippo, K. P., & Hill, M. S. (2008). Self-objectification, habitual body monitoring, and body dissatisfaction in older European American women: Exploring age and feminism as moderators. Body Image, 5(2), 173-182.

 

En utsökt kinesisk bronshäst

Ja, så beskrevs hästen på bilden nedan. Hittade denna artefakt i jakt på unik interiör och var sååå nära på att slå till, men ångrade mig i sista stund. Nu har hästen förhoppningsvis en annan lycklig ägare.
 
 

Vad vill du se på miss738?

Det låter nästan osannolikt, men jag har drivit den här bloggen (mer eller mindre intensivt) under sju års tid! Sju år utan att någonsin fråga mina läsare vad ni uppskattar att läsa här.
 
Nå, vad önskas? Mer eller mindre personligt? Sarkasm? Bilder? Ny design?
 
Be bold, be brave and write a comment folks!

Mjölk är inte etiskt försvarbart

Det var för något år sedan jag bloggade om mjölk och vikten av att välja ekologisk sådan. Jag har tänkt om. Numera vill rekommendera soja-, havre-, och mandelmjölk i stället. -Varför? Jo, för att jag inte etiskt kan försvara min rätt till att dricka mjölk från något djur.
 
Lite grundläggande fakta:
För att en ko (get, får eller buffel) ska ge mjölk måste den kalva. Mjölken som sedan kommer är avsedd för kalven, men tas hand om av bonden för att säljas vidare till ett mejeri. Är kalven hane får den växa till sig ett par månader innan den går till slakt. I annat fall får den växa sig stor på mjölkersättning, (i ekologisk produktion efter fyra dagars råmjölk från mamman) och sedan insemineras årligen för att kunna mjölkas, precis som sin mamma. Kor kan i regel bli runt tjugo år gamla. Dock slaktas de när de är runt fyra år.
 
För varje glas mjölk, varje semla, glasskopa, skål med yoghurt, klick med creme fraiche... har en kalv gått miste om sin mamma och hennes mjölk.
 
Kor är tänkande djur som känner känslor, och liksom det vore smärtsamt för oss att bli fråntagna ett nyfött barn, är det smärtsamt för kon att bli fråntagen sin kalv. Likväl upprepas denna procedur år efter år tills kon är uttjänt och skickas till slakt som billigt kött.
 
Alternativ:
Att äta en kost utan mjölk är ingen konst och det finns massor med spännande alternativ att välja bland. Att avstå mjölk, anser jag, gör en mer kreativ i köket och leder till nya idéer och smakupplevelser.