Min hjärna är som packad cement. Frusen. Ofunktionell. Jag går som en soldat utan känslor hem i mörkret och absorberar en vind friskare än alla Fisherman's Friend i världen.

Har precis börjat tina. Lät mig försvinna ner i en kopp varm choklad med grädde. Lyssnar på houseremixer, blundar och fantiserar om att jag är DJ på Nef för en kväll. Jag ser hur det klistriga trägolvet befolkas av unga människor med svarta linnen och blöta glas i händerna.

Bläckpennor och klistermärken överallt. En mobil som är varm av ett för långt samtal.

They will not force us. They will stop degrading us. They will not control us. We will be victorious.

Min mamma är jämnårig med David Guetta och pappa bor i Stockholm. Min syster sitter på sitt rum. Katten sover på sin tron.

Sucker love.

Allt som är fast smälter ner i ljud.

Det här är en bild på min kära vän Anna från 2007. Gjorde om den till något slags retrofuturistiskt 80-tal, med starka electroinfluenser och en smula ambiance. Typ psykedelia. Se mer på http://miss783.deviantart.com/

 

ipod, ipod
säg mig vem som vackrast i världen är

-Kristi gurka för Dig utgiven.

Hej, det är jag som är Gloria. Jag söker XXXXXXXXXX.
Vi ska programmera och dricka glögg.

Passion för morötter.

"För det är hon värd"

Dutch stick

Jag fick lära mig vad gang bang var den hårda vägen

-Primal violence!

The poison. And the remedy. Vaccine är en blond kvinna i Kalifornien som producerar den mest njutsamma och sexiga dubstep jag hört.

Musiken är ett resultat av lager på lager med mörker, djup, glitter, jazz, suggestiv bas och eftertanke.

Jag låter kommentarer från Soundcloud tala för sig själva:


Följ bara länken och låt musiken få tränga in som ett vaccin i dina vener. Enjoy.

myspace.com/vaccinedub

Sitter djupt försjunken i tankar med fin electronica och sippar på whiskey. Försöker värma mina iskalla händer. Det rosa metallicpappret från mina mentos jordgubb och lakrits blänker i det dunkla skenet från lampan. Genom musiken skär ljudet av en klocka på väggen som går för fort. Tiden tycks alltid försvinna och jag lyckas aldrig hitta den igen när den väl är borta.

Varför måste jag mer eller mindre ha en pistol riktad mot tinningen för att kunna prestera någonting?

Först när alla sover och jag är ensam med mina spöken pyser kreativiten upp till ytan. Det är någonting särskilt med ensamheten. Det där totala fokuset i ett omslutande mörker. Helt plötsligt ser man alla tankar klart och tydligt. Det finns inga yttre faktorer som distraherar. Du måste möta dig själv.

Likväl kan man inte undgå det faktum att man måste anpassa sig till alla andra normala människor där ute. De som faktiskt går upp när väckarklockan ringer. De som orkar äta frukost. De som faktiskt knyter skosnörena när de går till bussen. I tid.

Beundransvärt tycker jag. Tänk att slippa springa genvägar genom halvfrusen lera utan att ens ha vaknat och chockartat återfå medvetandet under ett grått snöfall?

Fast ibland tror jag många glömmer bort livet. Hur många värdesätter egentligen en vanlig tisdagkväll? Man programmerar in sina sysslor i samma utsträckning som det autonoma nervsystemet. Allt går på rutin. Du slutar att tänka själv.

Det är när en människa tänker som världen förändras.

Min namnsdag.
CECILIA

Liksom det krävs etanol och fett för att binda ihop goda smaker i en olja, krävs det engagemang för att extrahera en härlig personlighet.

På bussen hem pratade jag och ett par klasskompisar om bloggar. Det visar sig att det finns en tjej i klassen som kallas "Natta" och är en seriös bloggerska som uppdaterar sin blogg flera gånger om dagen. Tydligen har hon nyss varit på något bloggevent i Stockholm där unga tjejer som bloggar samlas för att... ja, mingla runt? Jämföra statistik? Kolla in varandras klänningar? Vad vet jag. Jag frågade vad hon bloggade om (vilket tydligen har gett henne så otroligt många följare) och fick svaret att hon skriver om precis allt. Typ som en dagbok...

DAGBOK!?

-Oh my.

Om miss783 skulle degraderas till den nivån blir det tvångströja och pling plong-bil till närmaste hospital utan att passera gå. För att ge några konkreta exempel på vad som skulle stå på den här bloggen om den vore min dagbok:

"Mina händer darrar av all espresso jag druckit. Är lätt illamående. Nu doftar jag svagt av söt melon. Lånade mammas parfym. Blev riven av katten och ett sår i handen svider."

"Vill dricka lite vin så att jag känner den där snurriga känslan då jag inte längre kan tänka klart. För jag orkar inte tänka så klart hela tiden."

Och som genom ett trollslag! -VÄLKOMMEN I GÄNGET CIA!

15GB bilder på min hårddisk... alla kan omöjligt vara bra.
Ska djupdyka i historien och börja rensa upp bland alla minnen som finns där.
Detta gör jag med skräckblandad förtjusning!

Hittar jag något av värde kommer det upp på bloggen.
Det vet ni.
Beware.

Jag och helt underbara vän Andrea Ager-Hanssen har äntligen hittat ett sätt att manifestera god kulturell smak med humor genom bloggen Operation Näktergal. Där kommer du som läsare att kunna ta del av ovärderliga tips från spännande filmrecensioner till Göteborgs alla asiatiska butiker. Utöver detta kommer bloggen dela med sig av fantastiska filmklipp, musikaliska mästerverk och minnesvärda citat...

Champagnen korkas upp och vi säger HELLO WORLD!!

jygri.wordpress.com

Jag förstod det först när jag försökte ta en skarp bild med digitalkameran att jag druckit för mycket kaffe. Händerna kunde inte sluta skaka! Alla femtio bilder jag tog blev helt dimmiga. När jag väl kom att tänka på det insåg jag hur många koppar som slinker ner under en vecka. Det är Bar Italia, Bar Centro, Espresso House, Cigarren, da Matteo, Franska... inte minst alla vänner jag besöker. -Vill du ha en kopp kaffe?

Koffeinet får mig nästan alltid darrig, lätt ångestfylld, kall om fingrarna och illamående. Men formen, doften, färgen, känslan... Det är någonting mysigt. Det känns socialt. Belevat. Kaffe är något som tilltalar mig estetiskt. En cappucino där den skummade mjölken hällts upp med en baristas färdigheter är oslagbart vacker.

Likväl är kaffe en drog. Hur sexig man än känner sig med en läcker liten kopp i handen, en fleecefilt över knät och cigarettröken som ringlar sig över borden på en trendig uteservering, får man försöka låta bli att göra det för ofta. Kaffefrosseri är inte att leka med. När abstinensen väl sätter in är du inte bara oförmögen att ta skarpa kort, du får en känsla av att världen är emot dig och vill spy för att darrningarna i händerna ständigt tilltar. När ingenting går som du tänkt dig kan det med all säkerhet vara kaffets fel.

Ibland är det svårt att avgöra om det är ögonen eller vädret det är fel på. Allt är bara suddigt och mörkt. Insåg till slut att var dimma i natt när jag stod ute och letade efter mina nycklar. Trots denna insikt överväger jag att köpa ögondroppar från U.S.A för att sluta tveka på om det är mina ögon. Några droppar som drar ihop blodkärlen så att ögonvitorna blir onaturligt klara och återfuktade. Perfekt för att dölja att man totalt tappat greppet om tillvaron.

När det är som mest att göra går allt i ultrarapid. Jag fungerar inte som jag ska. Internet laggar. Musiken släpar sig fram. Händerna är tunga mot tangenterna och mörkret från fönstret sprider sig genom hela rummet. Det skrämmer mig lite hur jag lyckas tro att min väckarklocka är en del av det jag drömmer och inte vakna av den. Ljuden blir bara ytterligare ett surrealistiskt element i de bisarra äventyren jag är med om varje morgon. Och där ligger jag, halvt medvetande, halvt vaken och undrar vad det var som lät?

Sömn är något jag underskattat de senaste... dagarna, veckorna? Kanske rentav åren?

När man har så otroligt många uppgifter samtidigt är det kanske ändå ingen idé att stanna uppe och tro att man ska lyckas åstadkomma någonting. Det är med stor sannolikhet bättre att bara släppa taget, ligga ner och ladda sig full med ny energi för att effektivt avsluta sina uppgifter dagen därpå. Likväl är det väldigt svårt att våga göra det. Tiden tickar hela tiden. Slösa sju, åtta timmar sovande i sin säng? Nej, det går inte. Men även om jag knappt vill erkänna det själv är det nog det ända man bör göra när ingenting fungerar. Gå och lägga sig... och INTE lyssna på Izmir med Justice och Metro om och om igen. Hur bra den låten än är och hur väl den passar en ung fröken när småtimmarna tar sin början. Bonne nuit!