Detta hittade jag i diskussionsforumet för den högst märkliga kursen New Media Theory som jag läste i våras:

Discussion forum:

Questions?

filtering or shaping

'The whole world is made to pass through the filter of the culture industry.' (Adorno/Horkheimer page 5). It is said that after Pulp Fiction, gangsters in the US started to shoot at each other with their guns tilted to one side. Fiction shapes the real.

/Bjørn

Detta var titeln på en gammal film jag gjorde med min kompis Lotta uppe i skogen, där vi slår med pinnar och skriker att man skall leva nu. Yes, jag vara lite sån på högstadiet. För mycket filosofisk litteratur, för många funderingar och tillgång till videokamera. Det kan ju bara sluta på ett sätt. Nu såhär i efterhand inser jag dock hur smart det var. Det är ju klart man skall leva nu? Någonting annat är ju faktiskt inte möjligt.

Det slår mig hur tråkiga många blir med åren. Det är bara utbildning och jobb som gäller. Framtid och karriär. Vissa har ju knappt tid över att ta en kopp te...  för de lever inte nu. De lever någonstans in i framtiden. Framtiden som ingen vet någonting om.

-Vad är det som gör livet roligt?

Enligt mig är det de där små sakerna som när man får sms mitt i natten där ens kompisar undrar om man vill komma över på fika och lyssna på fransk musik. Eller när man laddar upp sin gamla videokamera och gör en independant film i nightvision mode. Eller grillar Little Becky's vid havet. Eller dansar Lindy Hop. Kanske dricker en cappuccino från da Matteo under en rosa solnedgång. Typ.

Utbildning och jobb är viktigt.
Minst lika viktigt är kompisar.

Lev nu!

Sen är liksom för sent.

Den här är riktigt cool om man vågar testa... I did of course.

Jag kom precis hem efter att ha legat på en halvrutten träbänk utanför Shellmacken och hört min vän Anders spela blockflöjt och munspel och berättat historien om Bonnie och Clyde.

Det är intressant hur jag alltid hamnar i smått surrealistiska situationer.

Av någon anledning fick jag för mig att fota detta tillfälle och fick till en riktigt otäck bild på mig själv. Anders kommenterade att jag såg ut som någonting man hittar på Vilnius bakgator...

...det kunde dock varit värre, sa han efter en stund. -Det kunde varit Minsk.

Stämningen kunde inte bli mer skum, så jag passade på att berätta om mina Lindy Hop-äventyr med Jonas. Vi hade nämligen varit och dansat på Liseberg några timmar innan. Hur som helst så var det ett steg man skulle utföra där jag skulle försöka vara stel som en pinne och luta mig mot Jonas, medan han böjde sig snett nedåt. Mycket tjusigt om man lyckades klara detta. Lite längre fram står ett annat par och dansar och kvinnan säger att sin förare skall hålla upp en 65 kg tung pinne. Då min vikt är betydligt mindre viskade jag till Jonas att hans pinne inte väger så mycket. Han hör emellertid inte vad jag säger och jag upprepar "din pinne väger inte så mycket".

Jag insåg hur fel det lät när jag såg hans undrande blick.

Anders viftade glatt med sin flöjt och jag frågade "... och hur mycket väger din pinne?"

"ca 200 gram".

Jao... kollade precis runtomkring och inser att det inte finns så mycket mer att göra än att sova.

Det är dock så tråkigt att sova. Man gör ju ingenting. Liksom, nu klär jag av mig, kryper under täcket och ligger passivt och låter några timmar fly. Hur kul är det? Dessutom är mina drömmar så sjukt surrealistiska så det känns ju knappt som man har vilat sig, utan snarare fått en snedtripp av någon mystisk sömntablett.

I skrivande stund är klockan 2.15. Låten Leave The World Behind ljuder i öronen och allt annat står still.

Om man tvingar sig själv att vara uppe alltför många timmar utan någon som helst sömn och sedan lägger sig för att vila ögonlocken är det som om man faller bakåt i en svart, ljuv dvala. Hade sömnen alltid varit så skön hade jag inte tvekat att lägga mig ner. Men när jag vet att jag måste borsta tänderna med den där superstarka Aquafresh-tandkrämen, gnugga bort min eyeliner och inspektera mitt trötta ansikte... ja då sitter jag hellre och lyssnar på musik.

Likväl inser jag att det inte finns en återvändo. Hur långt jag ändå lyckats vrida dygnet måste jag ändå sova någon gång. Det får väl bli nu då. Ciao for now.