Rusty Nails is "...a shock to the system - a sonic kick to the groin delivered with force and precision by someone trained in music’s equivalent of deadly martial arts."

Nu blir det en rejäl dupstepkväll efter en fet tenta i verksamheter och information. Satt i hus Jupiter och log för mig själv när både Renée Magritte OCH Marcel Proust nämndes i frågorna. Underbar tenta! Men nu blir det till att rensa huvudet med massa massa bas och visuella effekter. DUBSTEP BASTARDS. -För det är jag värd.

<3<3<3

Nu har jag hängt i halkiga duschdraperier!!! Let's clean your tub. No, let's go to the red stone. Mwhaaaaaaaa. Visual effects for the win. Wawhahaaa. Marcel Proust is my man.

dunk dunk dunk dunk dunk... slowwwwmotttionnn... dunkdunk dunk! dub dub steppppppp... duuuuunkkkkk.

Skola imorgon och jag KAN INTE sova. Min klocka ringer snart och jag är inte ens trött i ögonen. Det är någonting fel på mig. Fast det visste jag sen innan. Det skrämmer mig bara hur fruktansvärt trött jag vet att jag kommer vara under föreläsningen. De två stora klockorna som segar sig fram, perfekt synkade. En röst som maler. Lysrör. Tristess.

Läste i en bok att man ska effektivisera sin sömn och bara försöka ligga i sängen när man verkligen sover. Inte när man som jag funderar på hur jag vill inreda mina kompisars lägenheter, vad jag vill göra för musikvideor, vilka böcker jag vill läsa under året, om jag ska boka en resa till Berlin igen, eller till Paris? På tavlan jag ska måla. På In-Ex öppettider. När GP kommer i brevlådan. Om jag ska måla naglarna rosa eller inte.

Jag ser mig själv om några timmar helt likblek, skakig och disorienterad. Eller övernaturligt pigg och lättroad för att senare mot kvällen bryta ihop och undra varför hela världen är emot mig och inte förstå att det är för att jag missat förgående natts sömn.

Mina tankar slutar aldrig att snurra. Det spelar ingen roll vad jag än gör. Jag kan inte ens sega ner processen med alkohol. Det blåser en storm i mitt huvud och jag kommer på allt möjligt. Det är grymt inspirerande, men jag kan inte sova.

Say no more.

 

Den här bilden av min syssling Ejan fångar precis den där fruktansvärda känslan jag hade häromdagen. Känslan av att må illa av precis allting; musik som jag annars gillar att lyssna på, dofter, bilder och till och med vanligt kranvatten. Jag kan inte minnas att jag nånsin mått så dåligt i hela mitt liv. Jag låg på golvet i badrummet och skakade och gled in och ut ur medvetslöshet. Resten av dagen var bara ett stort mörker.

Uäh.

Nu är jag pånyttfödd och tillbaka i världen som ett rent, vitt papper.

Du kan undvika att lära dig den hårda vägen om du bara kommer ihåg att,

aldrig mixa kemiska substanser,

aldrig mixa kemiska substanser,

aldrig mixa kemiska substanser

och

ALDRIG FESTA MED FRANSMÄN!

Min hjärna är som packad cement. Frusen. Ofunktionell. Jag går som en soldat utan känslor hem i mörkret och absorberar en vind friskare än alla Fisherman's Friend i världen.

Har precis börjat tina. Lät mig försvinna ner i en kopp varm choklad med grädde. Lyssnar på houseremixer, blundar och fantiserar om att jag är DJ på Nef för en kväll. Jag ser hur det klistriga trägolvet befolkas av unga människor med svarta linnen och blöta glas i händerna.

Bläckpennor och klistermärken överallt. En mobil som är varm av ett för långt samtal.

They will not force us. They will stop degrading us. They will not control us. We will be victorious.

Min mamma är jämnårig med David Guetta och pappa bor i Stockholm. Min syster sitter på sitt rum. Katten sover på sin tron.

Sucker love.

Allt som är fast smälter ner i ljud.

Min namnsdag.
CECILIA

Jao... kollade precis runtomkring och inser att det inte finns så mycket mer att göra än att sova.

Det är dock så tråkigt att sova. Man gör ju ingenting. Liksom, nu klär jag av mig, kryper under täcket och ligger passivt och låter några timmar fly. Hur kul är det? Dessutom är mina drömmar så sjukt surrealistiska så det känns ju knappt som man har vilat sig, utan snarare fått en snedtripp av någon mystisk sömntablett.

I skrivande stund är klockan 2.15. Låten Leave The World Behind ljuder i öronen och allt annat står still.

Om man tvingar sig själv att vara uppe alltför många timmar utan någon som helst sömn och sedan lägger sig för att vila ögonlocken är det som om man faller bakåt i en svart, ljuv dvala. Hade sömnen alltid varit så skön hade jag inte tvekat att lägga mig ner. Men när jag vet att jag måste borsta tänderna med den där superstarka Aquafresh-tandkrämen, gnugga bort min eyeliner och inspektera mitt trötta ansikte... ja då sitter jag hellre och lyssnar på musik.

Likväl inser jag att det inte finns en återvändo. Hur långt jag ändå lyckats vrida dygnet måste jag ändå sova någon gång. Det får väl bli nu då. Ciao for now.

Med bioaktuella "Blood calls you" söker hon gemensamma nämnare men hittar bara en: Männens maktmissbruk."

 

Även om nu situationen i Blood Calls You skiljer sig jämfört med Sex & The City, är det ändå samma psykologiska dilemma som ligger bakom. Män som kan behandla kvinnor hur som helst och kvinnor som bara sväljer hårt och trots att de egentligen är offer ständigt ber om förlåtelse.

För det är ju så, du lär andra hur dem ska behandla dig.

 

-Carrie, ge upp.