Att inte kunna somna på nätterna trots att man gått upp tidigt flera dagar i sträck är väldigt konstigt. Ja, faktiskt rent av ologiskt. Jag brukar lägga mig i min underbara säng och njuta av känslan att känna madrassen forma sig efter kroppen, men trots att jag är utmattad och rummet nattsvart stirrar jag ut i rummet med ögon uppspärrade likt Svampbob Fyrkant. Jag tittar utan fokus och för mitt inre flyger tankar om trädgårdar, frisyrer, nästa skoluppgift, vad jag ska göra i framtiden, hur jag ska lyckas somna när jag (förhoppningsvis) får fast jobb, om jag kommer vakna av väckarklockan på morgonen, vad jag ska äta till lunch, samt hur Gudrun Schyman orkar återupprepa samma föredrag om och om igen på hennes feministiska turné inför EU-valet.

 

 

Många gånger när tankarna snurrar som intensivast, kan plötsligt bilder av hemska sexbrott dyka upp i huvudet och jag ser mig själv kasta in molotovcocktails i förbrytares fönster. Då avbryter jag det lönlösa försöket att somna in och slår mig ner framför datorn, sätter på någon trevlig musik och kanske läser något roligt på Twitter för att omfokusera hjärnan till en stunds vila. Men min dator är urladdad och uttaget till min adapter är trasigt, vilket innebär att mina möjligheter till kognitiv avlastning blir ytterst begränsad. I skrivande stund har jag snällt fått låna sambons laptop. Utan den, ja, då vet jag inte vad jag hade gjort.

 

 

Kort sagt; efter fyra timmars sömn känns hela kroppen lätt avdomnad. Det susar till och från i öronen och mina steg är långsamma. När det blir så är det svårt att upprätthålla en fasad i skolan. Det känns pinsamt att vara så trött när de flesta andra är de alltid så pigga och fräscha ut. Jag går runt som en vålnad och hoppas på att ingen genomskådar hur gärna jag känner för att bara vända hem igen och brygga kaffe.