Varje dag skrivs det i tidningarna om hur nära vi är en global katastrof. En katastrof för både människor och miljö med över fyra graders temperaturökning, fler stormar, översvämningar, torka, svält och värmeböljor. Men samtidigt är det ingen som vet hur vi ska göra och vi bara fortsätter att konsumera och släppa ut växthusgaser. Ta bara en liten tur in i Nordstan så förstår ni vad jag menar. Efter fem minuter med alla blinkande lampor och tusentals människor som hysteriskt handlar julklappar sedan slutet av oktober kan man inte annat än att få lite ångest.

 

 

Detalj från kommande tavla,

inspirerad av boken Ängelns lek.

 

Jag undrar egentligen vad det är jag försöker köpa... Är det vackra ord? Eller är det kräm? Det känns omöjligt att få objektiva bedömningar utav en så banal sak som en vanlig dagkräm. Men jag faller för den fantastiska marknadsföring de paketeras med och det slår mig hur jag nästan tror på allt som står om naturliga råvaror, aromatiska oljor och hur krämen ifråga ger dig en välnärd hy med lyster.

 

Samtidigt förstår jag att allt det jag läst bara är ord. Det jag kommer gå och köpa är alltså en förhoppning. En införlivad förhoppning precis som med allt annat som omtalats med ord som det går att tro på. Är det så religion fungerar? Som politisk marknadsföring?

 

 

 

Igår begav jag mig ut på stan för att införskaffa nya kläder. -Det var lättare sagt än gjort. När jag gick runt i butiker kunde jag på håll se flera tänkbara plagg att köpa, men när jag kom närmare såg jag den undermåliga kvalitet kläderna hade och kände hur meningslöst det vore att köpa något som knappt såg bra ut på galgen. Min första tanke var att slopa de billigare kedjorna och se efter i dyrare butiker efter ordentliga kläder. Men inte var det bätre där! Jag hittade, för att dra ett konkret exempel, en stickad tröja från Tiger som kostade omkring 1700 kronor och som min stora förvåning och besvikelse, helt var tillverkad i syntet! Aldrig att jag spenderar så mycket pengar på ett fuskplagg.

 

På senare tid har jag läst mycket om tillsatser i mat. Hur det alltid tillsätts karamellfärg i så kallad "balsamvinäger" (se efter själv!) och hur man kan skriva ut äkta vanilj på glas för att upptäcka att den endast verkar stå för de svarta prickarna och smaken i själva verket kommer från vannilin, helt enkelt för att det skulle bli för dyrt att uteslutande göra glass på den äkta varan. För att bara nämna ett fåtal exempel. Det är skrämmande att upptäcka hur mycket skräp man ätit och hur mycket tillsatser och ämnen som går oupptäckta. Men detta systematiska och utbredda fusk har ju även drabbat klädindustrin och det har jag inte lagt märke till förrän nu.

 

När man tänker efter är det inte konstigt att en syntetstickad tröja inte värmer lika bra som en av ull skulle göra. Men hur ofta tänker man på det? Jag ser aldrig folk kolla efter materialet i kläderna de köper. De kollar bara på priset. Och det är klart man tänker att man fyndar när man ser en snygg tröja till ett överkomligt pris. Jag undrar hur reaktionen skulle bli när det uppkommer att tröjan är helt tillverkad i akryl? Eller om ens är någon som bryr sig? Skulle man istället börja tänka på kvalitet och material, hade det antagligen blivit mycket billigare att handla kläder i längden. Då skulle det kanske åter börja tillverkas kläder i naturliga material, som andas och är sköna att ha på kroppen.Fast så är det nästan ingen som resonerar idag.

 

Efter en utställning med överanalyserade tavlor med religiösa budskap, har jag nu spårat in på dekadens och mystik. Håller för närvarande på att måla en stor, mörkröd oljemålning som är inspirerad av en skräckromantisk roman jag läser. Rummet jag målar är min tolkning av den mystiska bordell som huvudpersonen besöker i de Fördömdas Stad...