Ja, jag har faktiskt funderat över julklapp till katten Solo. Funderade över att köpa ett par nya matskålar från Alessi, kanske någon lyxig kattmat, halsband eller liknande. Men det känns så onödigt. Han har det så bra en katt kan ha det. Han har det till och med bättre än många människor runt om i världen. Så bra att värmande brasor tänds på kattens begäran. Det räcker med att han tittar med sina vackra, skogsgröna ögon med lätt uppgivenhet mot spisen för att husse och matte ska förstå vad som gäller. Sen ligger han där på sin "tron" i form av mjuka kuddar och njuter tills han blir så varm att han får svalka sig i skinnsoffan ett par meter bort. Skinnsoffan var för övrigt tänkt att skänkas bort via Blocket på grund av att ha nyttjats som klösbräda. När den äntligen hade burits ner i källaren låg Solo envist kvar på det tomma golvet i vardagsrummet och markerade sitt missnöje. Det dröjde därför inte lång tid förrän soffan fick bäras upp igen och Solo kurrade högt av belåtenhet innan kuddarna ens hade monterats på plats!

 

Hur som helst. Till en katt som har allt man kan önska och lite till så ska jag skänka honom ett fadderskap till förmån för världens tigrar. Det är kampanjen "Katt hjälper katt" som har fångat mitt intresse och fått mitt hjärta att vekna. Så nu väntar jag bara på att få hem den lilla berlocken från WWF som Solo ska få som bevis på sitt (läs mitt) engagemang. Jag tror faktiskt det är den bästa julklappen någon får av mig i år...

Idag publicerade jag äntligen hemsidan jag gjort till tandläkarpraktiken: adrianochleike.se Den blev så positivt mottagen att jag fann ena tandläkaren hoppa jämfota på golvet! Jag känner mig stolt och hedrad över att ha fått hjälpa de här underbara kvinnorna. Adrian och Leike med tandsköterskor är definitivt några man inte behöver vara rädd för!

 

 

 

Titeln på tavlan jag just nu håller på med...
Här ser ni mig som jag brukar sitta när jag målar. Mitt på golvet i kläder som är enkla att röra sig i, med uppsatt hår och färgtuberna nära till hands. I högtalarna spelas albumet Walls av Apparat på en behaglig volym.

Jag vill bara rensa och städa. Ge bort saker. Damma av och sortera. Sen jag var liten har jag alltid samlat på mig saker och sett ett värde i att äga dem. Flera hyllplan i köket är fulla med handgjorda koppar från Italien, franska champagneglas och vackra glasburkar. Men nu börjar jag mer och mer känna hur överflödigt det är. Så mycket jag inte använder. Hur ofta dricker jag egentligen champagne? Kanske på nyårsafton och hemma hos mamma och pappa när de firar bröllopsdag, vilket är sker en gång om året. Glasen har mot min vilja blivit de där vackra finglasen som aldrig används och som samlar damm i skåpet bakom mina Corn Flakes, för där är det enda ställe de får plats.

 

Fast det är ju inga problem. Glas och porslin är ändå användbart och håller så länger du inte tappar något i golvet. Det jag däremot börjat bli mer och mer fundersam över är alla andra prylar som bara tar plats. Vad ska jag ha min samling DVD-skivor till när jag aldrig kollar på dem? En trave mediokra pocketböcker från min gymnasietid? Prydnadskuddarna jag lagt i förrådet? IKEA-ramarna med billiga vykort i?

 

Jag tror alla samlar på sig för mycket. För många saker, för mycket kläder, för mycket mat i kassen på väg hem från ICA, för mycket information, för mycket av allting och så mycket av våra pengar som går till sånt vi inte behöver. Och anledningen till att man köper så mycket nytt är för att det mesta som säljs idag är av så usel kvalitet att det inte håller längre än till nästa mode, samt spetsas med överlistig marknadsföring. Philadelphia och choklad! Jag förstod aldrig skämtet.

 

Framöver ska jag verkligen försöka att bara göra inköp som är antingen absolut nödvändiga, eller göra hållbara investeringar. Aldrig mer slit och släng från HM! Aldrig mer impulsköp från Åhléns City! Det räcker nu.