miss783

Så snygg man blir i appen Line Camera

 

Mitt senaste tillskott på webben: Retroarkivet.se

Retroarkivet är en av de färggladaste och roligaste hemsidorna jag gjort. Arkivet i fråga är ett riktigt mindfuck, så jag är väldigt stolt över att jag lyckats få till en hemsida med en övergripande estetik!
 
 

Nu finns mitt exjobb online: När kameran inte räcker till

Skrev i våras en kandidatuppsats om retusch och bildmanipulation, där jag intervjuade ett antal retuschörer runtom i världen. Om du inte har något annat för dig, får du gärna ta en titt på:
 
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/33989/1/gupea_2077_33989_1.pdf

Dagens workshop gick ut på att göra en videoprototyp

Efter en lång dag i skolan lyckades min grupp åstadkomma en film om Herkules äventyr:
 

Samförstånd

Det finns ju faktiskt dem som också börjat förstå hur världen hänger ihop. Idag kände jag samförstånd och det kändes bra.

Hyckleri!

Bara för att det finns gratis kaffe på skolan betyder det inte att det är bra. Är det inte ekologiskt och fairtrade så kan det lika gärna vara. 
 
Jag tycker det är hyckleri att sitta och diskutera miljöengagemang när man inte ens har en aning om hur ens lunch är producerad, och sen springa och fylla på sin kopp med kaffe som knappt anses drickbart.

Ett lyckligt ögonblick på Skype

 

Skolstart

Jag har åter igen satt mig ner vid skolbänken. Faktiskt ganska bokstavligt talat. På masterprogrammet som jag läser är vi så få (runt fyrtio pers) att vi får plats i ett vanligt litet klassrum. Ett sånt där lysrörsbelyst rum där det finns analoga klockor som styrs av radiovågor, bänkar gjorda av spånskiva uppiffade med något slags träfanér och låga, hårda stolar som kräver en rak hållning. Annars får man ont i ryggen och ja, det har jag nu.
 
Efter en dag med massor av information om lånekort och kursinnehåll, så sitter jag nu helt snurrig i soffan eftersom jag inte lyckats sova mer än runt tre, fyra timmar natten innan. Har hällt upp ett glas rödvin och har filat mina fötter. Alltså, när tog man hand om sina fötter sist? Jag har i alla fall aldrig i hela mitt liv någonsin ägt en fotfil. Fick dock ett infall idag, eftersom mamma en gång sa att jag har en så kallad "fotvalk". Antagligen efter mina milslånga promenader i trasiga tygskor. Hur som helst, så sitter jag nu djupt nersjunken i soffan med fötterna instoppade i ett par hotelltofflor från Stockholm.

Mina tankar om nutiden

När ska rökning förbjudas? Varför röker ungdomar överhuvudtaget idag när de vet hur farligt och ofräscht det är? Och varför verkar vissa fortfarande tycka det ser coolt ut?
 
Hur kommer det sig att folk orkar bry sig om 5:2-dieten? Varför är dieter alltid i så stort fokus?
 
Varför kommenterar inte svenska politiker Snowden-fallet?
 
När överkonsumtion är ett så stort problem, varför skyltar NK med dockor som drunknar i kläder och inslagna paket med copyn "Höstens ha-begär"?

Svar från Amelias chefredaktör

I ett tidigare inlägg publicerade jag det mail jag skickade till Amelia, angående tidningens innehåll. Det kan du läsa här. I dag fick jag svar:
 
Hej, 
Jag svarar för det redaktionella innehållet i amelia. Jag är också ansvarig utgivare för de annonser vi har i tidningen, däremot är det inte sidor som vi producerar, men det känner du säkert till. Jag godkänner dem däremot innan tryck.  Jag tror inte att vårt innehåll fungerar som ätstörningstrigger för vuxna kvinnor- men det har vi uppenbarligen olika åsikter om, och jag tror inte vi kommer att landa i samma åsikt. 
Vi är en varannan-veckas tidning med ett stort engagemang i allt från Rosa Bandet (som vi startade för 13 år sedan) till mångårigt samarbete med Action aid där vi jobbar kontinuerligt med att lyfta frågor kring flickor och barn i världen.  Vi har debatterat, och drivit opinionsbildning i ett stort antal frågor kring jämtställdhet. Vi värderar ord noga, kring hur vi uttrycker oss kring kropp och vikt.  Vi väljer modeller som inte är trådsmala, (vilket vi också uppmärksammas för).  Men det betyder inte att vi inte skriver om vikt, makeup, nyheter kring allt från tandblekning till nya läppstift och fastemetoder som våra läsare är nyfikna på.  Jag vet inte om du läste något av alla de jobb som du inte räknar upp, allt från intervju med skådespeleare Josefin Neldén till debattartikeln om "Women only", som handlar om kvinnoseparatism. Jag utgår från att du inte läst dem, för jag vet inte i vilket annat magasin du hittar den typen av artikel. 
Jag vet inte om du läste Rebeckas krönika som handlar om "stjärnfamiljen", istället för kärnfamilj, eller relationsspecialen om gräl. Jag vet inte om du såg artikeln om Annika Sten, som jobbar som slussvakt eller resejobbet, bokspecial, mm. 
Och ärligt talat vet jag inte vad som egentligen är så fel med "Korvfällan-jobbet" som ju handlar om att äta på ett sunt vis. 
amelia kommer 26 gånger om året, varje tidning innehålller inte allt. Men med tanke på vår stora grupp läsare, och upplaga, så vet jag att de flesta läser flera nummer, och får därigenom, en bra nog tidning. För dem. 
Mvh /Åsa. 
 
Så kära läsare, vad tycker ni om svaret?

Mina argument samlade i en poster

 
 
 

Tidningen Amelia behöver förändras radikalt

Följande email skickade jag nu till Amelias chefredaktör:
 
Hej!
 
Igår fick jag tag i senaste numret av Amelia: nr 15 den 4/7 2013, när min mamma hade lagt ifrån sig den på sin semester. Jag blev minst sagt bestört när jag började bläddra i den. Såsom jag har förstått så riktar sig Amelia till kvinnor i min mammas ålder, alltså runt 40. På grund av detta ser jag ett flertal problem med Amelia som kan påverka era kvinnliga läsare negativt.

Redan på omslaget står det i neonrosa text om "11 dolda viktfällor på semestern". När jag senare bläddrar i tidningen hittar jag den långa artikeln om "Korvfällan" och Jennifer Anistons träningsprogram. Däremellan har jag hunnit bläddra igenom annonser för plastikkirurgi, vitare tänder, kräm för yngre hy och juice med 50% mindre socker. Ett par sidor senare kommer mot förmodan recept på "chokladmuffins med kolasås". Innehållet i tidningen anser jag därför fungera som en ätstörningstrigger för osäkra kvinnor.

Vad jag också la märke till i Amelia är hur många annonser som porträtterar kvinnor väldigt mycket yngre än tidningens målgrupp. Exempelvis bilderna för Vichy, Dove, Pepsodent, Baba de Caracol, Kicks, Mood, L'oréal med flera, gestaltar retuscherade kvinnor i 20-årsåldern.

Sammanfattningsvis, när jag slått igen tidningen, har jag lärt mig att jag borde olja in mitt hår, bleka mina tänder, banta, få bättre koll på vad jag äter, raka mitt kön (för annars får jag ju röda prickar som annonsen för RFSU antyder) och undvika vita bikiniränder när jag solar. TidningenAmelia lämnar mig väldigt osäker på mig själv.

Jag önskar att ni kvinnor på redaktionen kunde stötta och peppa era kvinnliga läsare istället för att skriva om vikt och utseende. Det finns så mycket intressant ni skulle kunna skriva om! Fler spännande intervjuer med andra kvinnor, utökade kultur- och resereportage eller tips på aktiviteter som passar läsarnas ålder. Era kvinnliga läsare är trots allt väldigt mycket mer än objekt som behöver förbättra sitt yttre.

En förändring av Amelia menar jag är otroligt viktig att ni diskuterar då ni är en av Sveriges största tidningar för kvinnor.

Med vänlig hälsning,
Cecilia

PS. När jag letade upp era mailadresser på hemsidan fick jag se omslaget "Drick bort 3-kg". Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...

I väntan på att färgen ska torka...

Har fortsatt sen igår att måla på den förbannade skärgårdsakvarellen. Det tar sådan tid! Man målar på lite grann, så låter man det torka, sen målar man på igen och väntar än en gång på att det ska torka. Och så håller man på tills målningen uppnått rätt dynamik. Det är i alla fall så jag gör och det blir faktiskt rätt bra. Fast som sagt, det tar tid. Jag har konstaterat att de som arbetar med konst på heltid måste ha det väldigt ensamt... och kanske ganska tråkigt emellanåt.

Nattlig skaparkraft

Varför jag blir som mest inspirerad på nätterna vet jag inte, men här sitter jag nu med Massive Attack i hörlurarna och målar akvarell in på småtimmarna. Jag håller på med ett skymningsmotiv av ön Vinga efter en regnig dag och gestaltar klippor, torrt gräs och vattenpölar. För det mesta sitter jag och funderar på nästa penseldrag eller försöker blanda till rätt nyanser av färg.
 
En kompis som var här ikväll sa att jag kanske någon gång ställer ut tavlor i Paris. Vem vet?
Oavsett så var det den finaste kommentaren jag fått på länge.

Besatt av trädgårdar

Som en blixt från en klar himmel har jag blivit intresserad av trädgårdar. Jag har spenderat timmar att läsa om växter, jordmånar, perenner, klättrare, odlingsbäddar... you name it. I dag tittatde jag på ett program om medelhavsträdgårdar i Simrislund. Så himla roligt och inspirerande! Jag har aldrig tidigare haft intresse eller nyfikenhet för att skapa gröna rum. Nu är jag som sagt besatt.
 
 
 

Konstutställning på lördag!

På lördag 29/6 ställer jag ut ett par coola oljemålningar på Pustervik. Varmt välkomna!
 
 

Det är skillnad på citron och ekologisk citron

Två ämnen är vanligt förekommande vid ytbehandling av citrusfrukter i konventionell ordling:
 
Imazalil och ortofenylfenol
 
Dessa ämnen dödar svamp och fungerar som antimögelmedel, samt ger frukterna längre hållbarhet på butikshyllan. De är även cancerogena och irriterar både hud och ögon, varav den sistnämnda kan orsaka akut förgiftning.
 
Varför jag enbart köper ekologiska citroner beror på att jag slipper få rester av dessa ämnen i min mat. Då är det väl värt ett par kronor extra?

Tomatsoppa med köttextrakt

Till lunch idag erbjöds mig: "Italian Chunky Tomato Soup With Sundried Tomatoes And Mascarpone".
 
Wow. Jag var lockad att läsa innehållsförteckningen och konstaterade kort därefter att den inte är vegetarisk. Notera att jag inte menar mascarponen på 0,8&. Kolla här:
 
Innehåll:
Tomater 70%, vatten, vegetabilisk olja, modifierad stärkelse, socker, mascarponeost 0,8%, skummjölkspulver, vetemjöl, soltorkade tomater 0,7%, salt, jästextrakt, surhetsreglerande medel (citronsyra), nötköttsextrakt, lök, arom (med selleri), stabiliseringsmedel (E 451, E 452), maltodextrin, vitlök, örter, vegetabiliskt fett, balsamvinäger, vitvinsextrakt.
 
Totalt hela 22 ingredienser!
 
Den tomatsoppa jag själv brukar göra hemma innehåller:
 
Lök, vitlök, rapsolja, majsmjöl, tomatpuré, krossade tomater, sambal oelek, lagerblad och buljong. 
 
Mindre än hälften av ingredienserna som krävdes för "Italian chunky tomato soup with sundried tomatoes and mascarpone". How is it possible?!
 
Och den tar inte mer än en kvart att göra.

Vaniljsås med gelatin

Idag blev jag tillfrågad att köpa med mig lite vaniljsås till rabarberpajen min kompis hade bakat. Denna paj (med vaniljsås) skulle vi sedan äta på en picknick. Jag tog genast cykeln ner till ICA. Väl där hittade jag många lämpliga förpackningar att ta med. Det fanns Fresta, Marsan, Oatly... you name it. Av ren vana läser jag ju numera innehållsförteckningar på sånt jag köper och kollade av ren nyfikenhet vad en vanliljsås innehåller. Ja, vad innehåller en sådan? Gelatin var bland annat en ingrediens som fångade min uppmärksamhet. Inte visste jag att vaniljsås är en animalisk produkt... Sen fanns där x antal E-ämnen, förtjockningsmedel, aromämnen. Oavsett märke var vaniljsås en mycket märklig sammansättning olika ämnen. Gennerellt gäller att: vaniljsås innehåller inte ens vanilj.
 
Jag blev sur och vägrade köpa med mig någon smörja att besudla en hemmabakad rabarberpaj med.
 
Det hela slutade med att jag strax innan picknicken sprang in på ett ekologiskt kooperativ och köpta med mig en ÄKTA vanlijglass som gifte sig utmärkt med den goda pajen. Den hade fyra ingredienser. Say no more.

Utan tillgång till bra mat!

Idag var jag och kollade på en ny lägenhet med min sambo. Vi gick en tur i området för att kolla upp närmsta busshållplats och framförallt var den närmsta mataffären ligger. Det enda inom gångavstånd var Lidl. Ett par hållplatser därifrån finns Netto. Ärligt talat? För skojs skull gick vi en sväng in på Lidl och jag tänkte att jag trots allt kunde sticka hål på mina fördomar, men icke! Det tog för det första en rejäl stund innan jag hittade någon riktigt mat. Det första man möts av på Lidl är hyllmeter efter hyllmeter med konstiga kakor och kex, smågodis och billiga läskkopior. När jag väl hittade "maten" var allting långväga importerat och med konstiga märkningar. TIll min stora förvåning fanns INTE EN ENDA EKOLOGISK VARA! Bara konstiga köttstycken från Tyskland och Mildas äckliga matfettsblandning. Nej, Lidl har inte ens riktigt smör. När jag väl konstaterat detta tittar jag mig runt och ser att resten av butiken fyllt av skräp, såsom billiga plastprylar och konstiga kläder.

Helt plötsligt förstod jag varför de flesta vi hade gått förbi på vägen sett så blekfeta ut.
Det finns ju inget närmre ställe för dem att handla mat på. Fy skam! De är ju illa tvugna att överleva genom att handla på Lidl, om de inte har bil och kan ta sig till något vettigare ställe. Det borde finnas tillgång till ordentliga mataffärer i alla bostadsområden och det borde vara en rättighet. 
 
Lägenheten gick, kanske turligt nog, till en annan.

Tidigare inlägg Nyare inlägg