Från och med... kanske juni, så ska jag inte längre ha jeans. Jag har fått en fix idé som vanligt. Läste tidigare idag en kommentar som gick något i stil med att: "Jeans är Sveriges nya folkdräkt". Jag kan inte direkt säga emot. Alla har verkligen jeans. Inte för att det är något fel med det! Men vad jag känner just nu är att det är så tråkigt. Jag som kallar mig själv för en kreatör kan väl komma på någonting roligare att klä mina ben i. Ändå har jag år ut och år in klämt ner dem i trånga mörkblå jeans. För det funkar till allt, förutom till fest.

 

Och sen har vi ju alla tröjor med tryck. Jag fick frågan en gång om vad jag betalade för min nya t-shirt från G-star. Jag förstod inte grejen, men svarade till slut vad den kostade. Minns att det var runt 400 kr. Efter det fick jag ytterligare en fråga om varför jag betalar så mycket pengar för att gå runt som en levande reklamskylt. Hm. T-shirten jag hade köpt var tryckt med gigantiska versaler där det stod: "G-STAR RAW DNM". För stunden blev jag faktiskt lite ledsen för det var ju en ny t-shirt jag köpt som jag kände mig fin i. Men nu när t-shirten är både gammal och hålig har den inte lika högt affektionsvärde längre och jag börjar förstå varför det är absurt att betala pengar för att göra reklam. Tröjor med stora feta bokstäver är därför något jag hädanefter inte kommer spendera pengar på.

 

Mode och kläder verkar ju vara ett hett ämne bland bloggare, så jag kan lika gärna berätta (för er som orkat läsa ända hit) vad jag tänkte klä mig i nu. Efter att jag gått ut skolan (vilket jag alltså gör i juni) ska jag på jakt efter mjuka statinbyxor, tajta toppar (utan tryck), en blazer (ja, det måste alla egenföretagare ha!), en snygg kjol och snygga skor som man kan ha när man ska gå och cykla. Förhoppningsvis kanske jag även hittar ett coolt halsband i silver. Inget slit och släng här inte.

 

Hur det ska gå med detta återstår att se. Alla andra gånger jag planerat en ny klädstil har det slutat med att jag snubblar på målsnöret. Men inte nu. Hoppas jag i alla fall.

Då och då blossar det upp repotage om den ständigt pågående förnedrande sexismen. Nu handlar debatten om American Apparel, som i och för sig har haft sexistiska reklamkampanjer så länge jag kan minnas. För er som inte uppmärksammat detta handlar det bland annat om hur unisexskjortor presenteras på extremt olika sätt beroende om de sitter på en man eller en kvinna. Männen bär oftast jeans till skjortan, har den alltid knäppt och poserar i vardagliga miljöer. Inte så mycket att höja på ögonbrynen för eftersom bilderna visar skjortan som den är tänkt att bäras. Men när skjortorna presenteras på kvinnor, bär de dem uppknäppta i en sexiga poser, utan några andra kläder till. Ja, på vissa bilder är de faktiskt nakna under. Notera att detta är bara ett av många exempel från American Apparel, som jag nämnde tidigare har sexistiska reklambilder som sitt signum.

 

Jag tänker ofta att de kvinnliga modeller som ombeds ställa upp på liknande bilder borde tacka nej. Om alla gjorde det skulle väl knappast debatter som dessa behövas? Men samtidigt inser jag att det inte är så enkelt. Kvinnliga modeller, liksom manliga, arbetar som alla andra för att tjäna sitt levebröd. Tackar man nej till allt riskerar man sitt jobb, med allt vad det innebär. Därför måste en förändring ske på annat håll. Det är de som beslutar om bildernas utformning och innehåll som måste tänka om. För att de ska behöva göra detta krävs det dock att konsumenter tackar nej till sexism. Bojkotta American Apparel! Det är det enda sättet. För kvinnorna i dessa sexistiska bilder finns bara där för att få oss att köpa en vara. Köper vi det inte, så måste en förändring ske i företagets marknadsstrategi. Vi kan med andra ord påverka dessa beslut från gräsrotsnivå. Slutsatsen är: köp inte sexism.

 

Ännu ett par reklambilder från American Apparel. Hade jag inte vetat detta jade jag nog trott att det var någon form av mjukporr. Ja, vad är skillnaden förresten?

Jag hade tänkt att inhandla professionella kläder man kan ha på framtida anställningsintervjuer. Hade planerat att ta en runda på stan och fixa snygga byxor och skor och en och annan topp. Sen hade jag tänkt plugga och träffa kompisar, gå på världskulturmuseet och ta en öl. Men nej, så blev det inte. Vaknar med att det känns som en klump i halsen. Sveda under ögonlocken. Feber. Kroppen hade ingen lust att göra massa ärenden på stan. Nej, inte anstränga sig överhuvudtaget; den ville ta det lugnt och vila. Så nu har jag legat i soffan och kollat på film, efter film efter film... halvt om halvt mot min vilja.

 

Kan för övrigt rekommendera filmen Zeitgeist. Otroligt intressant, om än ful visuellt.

 

 

Så nu ska jag alltså producera en vetenskaplig text som handlar om digitala retuscheringsteknikens baksida. Hur kvinnor retuscheras i reklam.

 

För att ta ett roligt exempel kan du spana in bilden nedan.

Kolla extra mycket på kvinnan till höger.

 

 

 

Jag drömde att jag åkte bil genom Ryssland för att komma till Japan. Alexander och jag körde mil efter mil längs de snöklädda landskapen, men var till slut tvugna att stanna för natten. Vi hittade ett pyttelitet uthus att sova i, mitt ute i ingenstans. Mörkret började falla medan solen glödde svagt mellan trädtopparna. Vi parkerade bilen och packade upp våra väskor. Jag gick sedan ut för att fota landskapet innan det blev helt mörkt. Med kameran runt halsen får jag syn på något som ligger och blänker ett par meter bort på den frusna marken. Det visar sig vara en tom spruta med en kanyl i. Lite längre bort hittar jag ännu en. Området visade sig utgöras av missbrukare. Däribland ungdomar och barn. Senare får jag höra att det heroin som invånarna brukar är ett extract of christmas. En flykt från kylan som låter dem sväva över tundran i ren lycka.

 

Jag är inne i ett slags upplysningsperiod i mitt liv och kan knappt sluta leta efter ny kunskap. Så otroligt mycket jag inte visste! Det senaste jag lärt mig rör badrumsartiklar och kosmetika. Jag inser att jag knappt behöver en tiondel av vad jag fyllt skåpet med. Därför går jag i omgångar slänger saker som jag tidigare satt värde i. Alla små burkar, flaskor och tuber känns helt överväldigande. Den där meningslösa ögonkrämen från Clinique, ett härsket läppstift från MAC, petroleum-produkterna, nagellacken, min gamla parfym som jag sparat för att jag tyckt flaskan var fin... Allt ner i soporna.

 

Nu ska jag bara behålla det allra nödvändigaste. Ett läckert spartanskt innehåll i badrumsskåpet med så rena produkter som möjligt och som går åt.

 

Om du inte förstår grejen kan du se grafiken som sammanfattar de 515 kemikalier kvinnor använder varje dag:

 

 

Fejkad mat, giftiga kläder, fattigdom, sociala orättvisor, miljöförstöring och krig.

Ignoranta dumma samhällsutveckling. Börja ta ansvar!

I min mailkorg hittade jag min vän Sophias recept på limetårta som jag prövade att göra till idag. Resultatet blev enastående och med en sötsyrlig eftersmak av lime känner jag att jag måste dela detta fantastiska recept till världen.

 

här kommer recept
LIMETÅRTAN

 

pajskal:
3 dl vetemjöl
3/4 dl socker
1 rågad tsk vaniljsocker
175 g rumsvarmt smör
Arbeta snabbt ihop degen. Platta ut den i en pajform, gärna med löstagbar botten.
Grädda i 200 grader, 12-15 min.
Riv under tiden 2-3 msk limeskal och pressa limefrukterna.

 

fyllning:
3 ägg
2 1/2 dl socker
2 msk rivet limeskal
1 dl pressad limesaft (ca 4 lime)
5 msk vetemjöl

 

Vispa ägg och socker pösigt. tillsätt den pressade limesaften, skalet och vetemjölet. Häll i pajskalet. Grädda 12
min.

 

siktas över:
1 dl florsocker
gärna tunt rispat limeskal

 

Kakan ska vara lös i mitten när man tar ut den ur ugnen.
Sikta över generöst med florsocker. Konsistensen blir perfekt när den fått stå i 4-5 h, eller till nästa dag. Då kan
man dekorera med lite limeskal.
SLUT. Happy End.

I bakhuvudet har jag länge vetat att det är något lurt med de stora räkorna på sushin. Verkligheten är dock bistrare än jag kunnat ana. Onda räkor säger jag bara! Jag ska för övrigt uppmana de sushirestauranger jag köper från att ta bort räkan från menyn. Det ska bli riktigt intressant att se om direkt kundpåverkan kan förändra världen i en liten, men ack så betydelsefull riktning.

 

Jag gick runt i tankar om olika sätt att klä sig när en kvinna plötsligt säger något till mig. Min initiala tanke var att hon skulle fråga om vägen, men hon gav mig bara ett ihopvikt blad med bilder på ett tecknat leende par på en äng bland älgar och stora pumpor. Ännu ett budskap från Jehovas Vittnen. Jag hann knappt uppfatta vad som hände innan jag såg kvinnan och hennes kollega fortsätta färden mot någon dörr att knacka på. Ironiskt nog gick jag förbi dem utanför Svenska Kyrkan. När jag sedan såg dem på håll var det uppenbart att de var Jehovas. Kjollängden slår nämligen aldrig fel. Alltid ordentligt nedanför knäna.

Det känns som om jag blivit sviken. Precis som om någon jag ser upp till och tycker om gått bakom ryggen på mig. Med ett isande hugg i magen fick jag idag reda på att nästan allt mitt smink, min duschkräm och mina parfymer är djurtestade. Jag ser framför mig hur de stackars kaninerna knappt kan hålla de röda ögonen öppna efter att ha fått dem insmorda i kemikalier. Eller hur huden på en stackars mus svider efter testet av en ny kräm. Jag vågar inte ens läsa om katterna... Tro inte att experiment inte utförs på katter för det gör det. Verkligheten är en annan än den du ser i drömska reklamfilmer.

 

Att vara "energy low" är ett uttryck som flitigt används här på Tilbury street. Det är ungefär vad många andra kalla att "vara nere för räkning". Tittade just in i kylskåpet och insåg varför jag så ofta känner mig på dåligt humör. En studentkyl utan dess like! Det blir nog dags att handla mat.

 

 

Jag har ju alltid trott att det är någon typ av vin jag köpt till matlagningen när jag tagit en mörkgrön flaska "Husets vita" från affären. Men ack så fel jag haft! Det är tydligen vatten med vinaromer, färgämne och massa andra spännande tillsatser som exempelvis vete. Jag känner mig så grundlurad. Nog för att jag ofta går och kollar på innehållsförteckningar, men det här är ju bara botten. Är nästan inne på att lämna tillbaka den oöppnade flaskan med argumentet att jag blivit vilseledd i butiken. Även om det knappast lär förändra någonting. Jag föll rakt i fällan! Winborgs är änna luringar.

Nu har du möjlighet att rösta på min klasskompis Benjamin för att han ska få förverkliga sin dröm om att få göra en rymdresa och bli kompis med aliens. För att rösta följer du denna länk: 
https://www2.axeapollo.com/sv_SE/62620/benjamin-andersson/

Jag har nu i uppdrag att måla fyra tavlor som ska vara en "hyllning till den kvinnliga skönheten", varav en ska vara rent sexuell. Ett ytterst annorlunda uppdrag må jag säga! Hade lite prestationsångest till en början, men hittade ny inspiration i veckan när jag var i Stockholm. Där gick jag på en uställning med Nobuyoshi Araki och sedan en med David Lachapelle, varav den sistnämnda var helt fantastisk. Burning Beauty på Fotografiska för den som är nyfiken.