Jag förstod det först när jag försökte ta en skarp bild med digitalkameran att jag druckit för mycket kaffe. Händerna kunde inte sluta skaka! Alla femtio bilder jag tog blev helt dimmiga. När jag väl kom att tänka på det insåg jag hur många koppar som slinker ner under en vecka. Det är Bar Italia, Bar Centro, Espresso House, Cigarren, da Matteo, Franska... inte minst alla vänner jag besöker. -Vill du ha en kopp kaffe?

Koffeinet får mig nästan alltid darrig, lätt ångestfylld, kall om fingrarna och illamående. Men formen, doften, färgen, känslan... Det är någonting mysigt. Det känns socialt. Belevat. Kaffe är något som tilltalar mig estetiskt. En cappucino där den skummade mjölken hällts upp med en baristas färdigheter är oslagbart vacker.

Likväl är kaffe en drog. Hur sexig man än känner sig med en läcker liten kopp i handen, en fleecefilt över knät och cigarettröken som ringlar sig över borden på en trendig uteservering, får man försöka låta bli att göra det för ofta. Kaffefrosseri är inte att leka med. När abstinensen väl sätter in är du inte bara oförmögen att ta skarpa kort, du får en känsla av att världen är emot dig och vill spy för att darrningarna i händerna ständigt tilltar. När ingenting går som du tänkt dig kan det med all säkerhet vara kaffets fel.