Driver lite med Marcel Proust genom en rubrik synonym med medveten prokastrinering. Har bläck på mina händer, lappar och böcker på hela golvet, teklämmor och urdruckna glas brevid mig. I mitt huvud snurrar alla skumma samtal jag haft det senaste dygnet om smaksatta kondomer, kukar med jordgubbssylt, självmordsbombare, gayparader, manslemmar och meningen med livet.

Det oroar mig att jag fortfarande inte vet vad meningen med livet är. Finns det någon? Och är meningen viktig för att kunna berättiga sin existens?