Det kommer en odefinierbar doft från lunchrummet. Jag tippar på att det är Vuong som värmt sin vietnamesiska mat i micron igen. Den brukar bestå utav tre olika typers kött, lite fisk, ris, nudlar och koriander. Lite kattmatskänsla. Typ.

Vi sitter här, två tredjedelar av gruppen ANOTNIO UNDULATA (that's right), och jobbar. Jobbar är förresten inte riktigt rätt ord att använda. Jag skriver om vår Group Agreement i LaTeX, kompilerar gång på gång och försöker fixa till en revision history så att jag kan skriva om skiten till något vettigt och få cred för det.

Saken är den att:

1. Samaneh har rymt och lämnat halva sin banan på ett blått fat bredvid laptopen.

2. Muppmat har också rymt. Med tanke på vad klockan är så är det garanterat i lunchrummet han gömmer sig. (Bredvid hans laptop ligger en orörd GP. Han tar alltid med sig tidningen varje morgon till skolan, men verkar aldrig läsa den. När inte han ser brukar jag ta den och leta fram Graffiti-spalten [vilken är den enda spalt jag verkligen läser].)

3. Adrian är här! Han rynkar ögonbrynen framför HP-skärmen och funderar. Han kom sent idag och var illa tvungen att bjuda gruppen på fika! Det blev bullar från Pressbyrån. Jag är mycket tacksam! :D